Rickard

23 mars 2012 15:05

Hej!
Ännu ett bra och intressant inlägg! :)

Vi kan ju börja med hur långt jag tycker man ska gå, eller rättare sagt hur långt JAG går för den jag älskar! När det kommer till familjen så tror jag nog man gör det mesta, även om man inte går runt och säger det hela tiden eller kanske ens tänker på det. Men man gör det ändå.
Jag tror att att om jag finner mig i den där situationen igen, där jag verkligen älskar den andra utav hela mitt hjärta skulle jag nog kunna offra allt i form av jobb, utbildning och so vidare. Men ifall den andra verkligen bad mig och tillät mig offra allt så skulle jag bli kritisk till denne person. Ber man verkligen den man älskar att offra allt? Hmm. Jag gör inte det. Kompromissa kallas det!

Jag håller med dig om att "Jag Älskar Dig" används alldeles för mycket och utnyttjas hela tiden. Innan jag älskar en person krävs det inte bara att man har det bra och roligt tillsammans, utan att man kämpat genom jobbiga tider och fortfarande vill vara med varandra. Det är just det Kärlek går ut på, tycker jag. Jag kan träffa en tjej på stan, vi kan ha roligt, fortsätta träffas och "leva livet" hela tiden. Men det är inte Kärlek, även om folk säger "Jag Älskar Dig" för första gången då man är som lyckligast så är det euforin som talar och inte deras hjärtan. Det krävs mer för mig, motgångar och problem som man tillsammans löser och är man fortfarande lyckliga tillsammans.. då kan man börja tala om Kärlek.

Jag är som dig då det gäller att skriva. Jag skriver oftast vad jag känner. Gör egna texter, låtar... dikter. Det är mitt sätt att framföra vad jag känner. Sen så visar jag mycket kärlek "in real life" också, men då det kommer till orden så är jag bekvämast med de på papper.. eller det är i alla fall då jag kan förklarar som bäst hur jag känner! :)

- Rickard

Lexxx

23 mars 2012 18:58

Hej!
Jag går nog också ganska långt för de jag räknar som familj.

Jag håller med dig helt, om man verkligen älskar eller har någon slags känsla eller så för en person så ber man inte denna att offra allt. Om man börjar med att offra exempelvis jobb eller utbildning så kanske de ber en att offra sin familj den man vill vara med inte kommer överens med familjen. Men det är ett annat ämne jag antagligen kommer att ta upp.
Kompromissa är en väldigt bra!

Jag klarar verkligen inte av de orden lägre! Ord som inte sägs ofta är härligare att höra.
Det är som du säger, har man kul men samtidigt verkligen klarar av att de jobbiga tiderna. Jag vet vissa som bara går när de blir svårt i deras förhållande. Det är så de "löser" sina problem, flyr och kommer tillbaka när saker och ting lugnat ner sig. Det kallar jag idioti. Det är vacker kärlek och ett vacker förhållande du förklarar. Dock ser man idag att de festa förhållanden inte är sådana. Vi människor har nog inte tålamod nog för ett förhållande som klarar allt. jag säger inte att alla har svårt för det, men det är få som faktiskt lyckas med ett långvarigt förhållande.

Men jag klandrar ingen. När man är i ett förhållande så måste man ju tänka för två och inte vara självisk, vilket vi människor är väldigt kapabla till.

Eller hur att det är lättare (men jag tycker det är härligare att få höra när någon uppskattar en.) Jag kan visa min kärlek "in real life", men det är svårare. Det känns mer verkligt om man får ner det på papper :)