Vi alla har nog satt ett mål som gäller framtiden. De flesta har nog drömt sig bort och tänkt sig en slags framtid, där allt är perfekt… eller kanske inte perfekt, men mer passande för en som person. Ett perfekt liv för var och en enskilda individer. Men vad händer när vi väl nått målet, när det liksom är färdigt? Är det inte någon mening med livet längre när vårat ”uppdrag” är gjort? Varför sätta upp alla dessa mål när det kanske inte ens finns någon mening med att vi lever. Okej kanske lite för deppigt tänkt, men jag menar, slår aldrig er den tanken?

Meningen var inte att låta så deppig när jag tänker på vad meningen är med livet. Det är inte det jag tänker vara. men varför jag inte riktigt vågar sätta mål är nog för att jag ”lärt” mig att det finns ingeting som är så värt att kämpa för. Varför kämpa för något man ändå inte själv vinner på liksom? Men jag har upptäckt att man vinner mycket på att kämpa och jobba för sin dröm, för sin framtid. Vill man ha just den där perfekta bilen, ja då får man slita för att tjäna ihop den summan av pengar. Vill man flytta till ett hus eller leva med en annan person, ja då får man tjäna de där pengarna huset kostar och kämpa för att relationen ska vara så bra så möjligt med den man vill leva med.

Jag har aldrig vågat kämpa för något, helt ärligt. Jag vågar det fortfarande inte riktigt. Jag kan skylla på att jag är lat eller arrogant. Det första kan stämma, men kanske inte det sista. Jag vill kunna kämpa för ett nytt jobb, eller kämpa hårdare för det jag har. Men om jag ska kunna flytta hemifrån måste jag kämpa för en ny lägenhet och jobba till mig pengar för att kunna leva är.

Men det svåraste jag tycker att jobba på eller kämpa för är helt ärligt relationer. Framtidsplaner inom vilken relation som helst skrämmer mig sjukligt mycket. Jag kan skylla på att jag varit med om mycket, men det kan de flesta, så det är uttjatat. Men jag det är nog det enda riktiga målet jag har på min lista på mål med livet. ”Att kunna kämpa för en viktig relation om den är värd att kämpa för”. Om ni tycker jag är virrig när jag säger kämpa menar jag i detta sammanhang att det är när motgångarna är igång. Och vi alla vet att det finns motgångar vare sig vi vill eller inte.

Men om jag skulle sätta ett mål så hade det kanske inte varit något man kan ta på. Det kanske hade handlat mer om min attityd mot livet. Men ett mål jag kanske ändå kan sätta är att om minst 10 år vill jag ha en familj och ett fast jobb. Det är mitt riktiga mål, svart på vitt. Vad är era mål?

Det var allt för nu, ha det så länge!

//LexX  

Har du haft tvivel eller funderingar eller undrat varför en människa väljer att vara med just dig? Varför de människorna som just du tycker är så fantastiska och underbara är med just dig. Eller kanske du tänker motsatsen, varför är jag med de här människorna?

Jag undrar det ofta, varför väljer de att vara med mig. De flesta jag är med väljer jag att vara med för att de får fram det bästa med mig, vad det nu är. De får mig att skratta och jag kan vara mig själv när jag är med dem. Med få tal kan jag visa mig sårbar, och för mig är det viktigt att kunna ha någon man kan visa att man är sårbar till. Även om det inte är min starka sida. Andra kanske jag inte alltid väljer att vara med, de har bara funnits i mitt liv från ingenstans och det har utvecklat till vänskap, vilket jag tycker är vackert på något sätt. Men blir inte ofta valda i andra hand, då när "den bättre" inte finns tillgänglig? 

Dock tänker jag inte frågan om varför jag väljer att vara med dem jag är med. Det är bara en ren självklarhet. Men det är får som jag faktiskt låter komma nära in på mitt liv. Jag, som många andra kanske, gillar att visa sig öppen, men jag visar inte allt. Så varför väljer vi att vara med dem vi är med, varför väljer de att vara med oss? Och väljer vi egentligen alltid, eller blir det ofta så att vi gör vissa val utan att faktisk tänka?

Det var allt för nu :) ha det

//LexX

Det finns fler som mig. Och då menar jag inte mig själv som individ, mer som att det finns fler som har varit i samma situation och kanske upplevt samma saker. De kanske inte känner samma sak, eller tänker på samma sätt. Men som ett exempel finns det fler som har bott i ett fosterhem och det finns fler som tvivlar starkt på kärlek.

Men är det inte så att vi suktar, jobbar och önskar hårt att vi var i någon annans skor till och från. I de som verkar ha det mycket lättare liv. Då menar jag till mesta dels kändisar. Men det finns ju stunder då vi kanske vill vara som en av våra vänner. Men, även om vi tror vi vet att de kanske har det bättre än oss ibland är de ju precis som oss, de har motgångar.

L.S.K, en av mina nära vänner är en person som kan få sig låta som att hon är så mycket bättre än alla andra ena stunden men minuterna efter hennes framgångs skryt så är det henne det är mest synd om för att hon gjort ett snedsteg. Em, min bästa vän, har lätt att se sitt liv neråt, men erkänner att hon inte är den enda i världen som har det svårt, även när det verkligen inte är lätt för henne. L.P, min bäste killkompis, är en framgångsrik stylist. Han har verkligen kämpat för det och ett tag pendlade han mellan att lägga ner sin dröm eller att kämpa hårdare. Som alla andra som kämpar för sin dröm, har han haft det tufft. Ändå har han blivit stor och klagar inte alls mycket på sina motgångar. Han har erkänt att de är de som gör oss starkare och får oss att tänka till.

Alla dessa tre av mina nära vänner har erkänt att de velat vara en annan person. L.S.K vill vara en av de snygga modellerna hon brukar se i alla klädestidningar. L.P ville vara en speciell artist(jag minns inte vem) och Em ville vara en vän till henne som jag inte känner men enligt henne hade hon allt som Em sökte just då. Alla tre av mina vänner finns det säkert fler av. Kanske inte identiska, men jag vill tro att det finns fler som gör som andra, men det betyder inte att de tänker eller känner samma sak. Handling och tankar är inte samma sak, men en tanke kan leda till en handling. Tanken är bara början.

Jag själv vill alltid vara en karaktär i en serie när jag vill fly från min verklighet. Jag hade velat var Sheldon Cooper från The Big Bang Theori. Eller Lilly från How I Met You´r Mother. Men det är bara fantasier för att slippa verkligheten, vilket vi egentligen inte borde, för det är ju verkligheten som är livet och det är ju det vi ska leva.

Någon som känner igen sig i mina tankar?

Det var allt för nu, ha det !

//LexX

Vänner kan snacka skit bakom ens rygg, men man kan, för erkänn, vi båda har gjort det en eller fler gånger. Vänner kan säga en sak, planera en sak, bestämma en sak men på samma dag som man bestämt något ”avboka” det, och du kan göra det samma mot dem. Vänner kan man tappa kontakten med för att man kan tycka att de inte är speciellt roliga att vara med ibland.

Nära vänner är ärliga och står på deras vänners sida, vad som än händer. Nära vänner har sett dig gråta utan att vetat varför, men sagt att det ordnar sig. Nära vänner pratar ofta om sig själva och hummar när du vill prata lite om dig, de kan byta samtalsämne om det du har att säga är för tråkigt.

Mededans BÄSTA VÄNNER håller inte alltid med, de vänder upp och ner och ger deras bästa väns åsikt och ger denne olika perspektiv inom ämnet, de säger saker ingen annan vågar eller kan säga. De vågar trotsa oss. De kan förlåta, men de kan tycka att det är okej att de är sur för rätt anledning. Det säger inte att det är ”okej” när det verkligen inte är det, de säger inte att de förstår, de säger att de vet. De vet varför vi gråter även om det är mer än en sak som orsakar gråten. De behöver inte fråga hur vi mår, de ser det i våra ögon. Bästa vänner vet när de ska vara tysta….

Jag kan fortsätta i evigheter, men då blir det bara långrandigt. Det jag vill komma fram till är att dessa saker jag just rabblade upp är de sakerna jag kan tycka ger ett intryck på hur min bästa vän faktiskt är. Jag ljuger inte, hon är mer än fantastisk. Hon är mer än virrig än mig ibland, men hon har fötterna på jorden och har oftast dragit ner mig tillverkligheten. I svåra stunder har hon inte sagt att allt ordnar sig, för det ä sanningen. Hon är en pessimist och hon har smittat av sig lite till mig, men det gör det mer roligt för att man vill ju kunna se livet i olika perspektiv, för vi lever inte i en svart vit värld. Hon är verkligen mer än fantastisk i mina ögon. Hon är min bästa vän.

Det var allt för nu!

//LexX