Har jag rätt om jag säger att livet är nästan som ett stort drama. I de stunderna när vi möter personer och umgås så går vi in i en slags roll. Jag menar inte bara den där rollen som en mamma eller en son eller på något vis en sådan roll, den rollen jag menar är då vi låtsas om att vi vet vilka vi är som personer men uppför oss som någon annan i olika kretsar. 

Har ni inte någon gång tänkt timmarna innan, eller sekunderna innan, ni möter en person tänker ut hur ni ska vara emot denna nya person ni möter. Ska man vara en övertrevlig person eller en riktig snobb. Ska man vara fin och leka sofistikerad eller ska man kunna svära i varannan mening. 

Det jag vill komma fram till är att jag tror att många har svårt att veta vilka de är när de sätter upp en massa roller för vissa och är olika beroende på vem man umgås med. Jag säger inte att man inte är sig själv, men jag vet att jag själv ibland kan tänka att jag vill vara lite bättre än mig själv. Och då är det ju inte konstigt om man "tappar bort sig" i sina lite bättre "jag" om man hela tiden strävar efter något bättre. Hur vet man då när man är sig själv?

Jag måste bara få ner det jag sa till en nära vän igår, ironin i det hela är att jag älskar drama (och det göt ju människor ofta!) neb jag gillar inte att starta drama, bara få lyssna på dem. Detta sa jag till henne ;

Jag må vara en dramaQueen men jag är banne mig ingen Drama maker!

Det var allt för nu, ha det gött på voffel-dagen !

//LexX