man har hört så mycket om att det är svårt att vara utan mobil, men  det finns faktiskt viktigare saker än att sitta och smsa och vara uppdaterad vad alla gör. Man har hört om olika tester hur jobbigt det kan vara de första dygnen utan mobil och att det sedan lättar, men jag måste påpeka att det är inte så svårt. 

Om man ska utgå från mig så smsar jag gärna i genomsnitt 4.000 sms i månaden, var av 70% är viktiga sms.  Men nu på 3 dygn har det mer varit avkopplande att inte behöva veta att man måste sitta och stirra på mobilen för att vänta på ett svar. Men sen förstår jag dem som blir galna av att inte ha något att pilla på, någon slags "trygghet" av att veta att man kan sms bara för att man hart tråkigt. 

Anledningen till min Mobil löshet är för det klassiska misstaget, jag glömde laddaren. Och efter som att ingen av dem jag bor med eller dem jag umgås med har en liknande mobil så får jag vara utan mobil i 2 - 3 dygn till. Men jag har inte blivit galen... ÄN!

De senaste 2 nätterna har jag lidit av svåra mardrömmar. Jag brukar kunna hantera vissa situationer men när drömmarna blir så verkliga att man känner dofter så blir min hjärna lite galen. Dessa två nätter har jag drömt om mord. 

Det var samma person som var mördaren och jag vet vem det är exakt. 

Denne mördares offer är väldigt nära vänner till mig och de som jag mins mest var på platser som i mitt hem och i skogen.

Jag vet inte hur jag ska tolka mina drömmar, jag brukar inte vara så insatt i just dröm världen i sovande tillstånd, men jag tror inte att det var så betydelsefullt ändå. Händer det i natt igen så hoppas jag att jag i drömmen agerar annorlunda än vad jag gjorde innan. 

Men ska man egentligen tro på allt man drömmer eller ska man bara låta det finnas kvar som "minnen"? Visst att minnen kan bli drömmar och tvärt om, men kan man inte då bli förvirrad och växla dessa olika ting med varandra?