Man har läst många bloggar som inne håller mode, musik och självklart om sina liv och sport. De flesta kvinnliga/tjej -bloggare som jag stöter på har ofta 4 ämnen att ta upp

1. Mode
2. Om de har fått barn/är med barn
3. Sport
4. Vad de åt till frukost.

Visst, de är riktigt många bloggar som är intressanta, ex. Egoinas blogg (http://egoinas.se/). Jag menar verkligen inte på att alla bloggar är tråkiga för det är dem inte, men till min fråga ; Vart finns alla manliga bloggare? De manliga bloggarna jag själv följt ett tag har oftast bara handlat om mode, musik och sport. Jag själv som gärna diskuterar om hur vi människor ser i olika perspektiv i olika situationer (det är det jag är ute efter i alla fall) vill läsa om hur de ser olika situationer och se hur andra löser svårare val osv.

Jag snabb lyssnade på radion idag när jag var på väg till jobbet och hörde att Sabahudin, en ungdoms vän som driver http://sabismode.se/  , bli intervjuad av någon (kommer inte ihåg vilken radiokanal). En fråga som kom upp var om han trodde att det var fler tjejer som bloggade än killar och han gav som svar att han visste att det var just nu så att tjejerna var fler i detta sammanhang men att han var säker på att fler och fler killar skulle bli bloggare.

Jag tror faktiskt det kan stämma, för mig är det självklart kul att sitta och läsa om hur en människa tänker, men det kan ibland bli mer intressant om motsatta könet ”blottar” sina tankar och känslor då och då. Men det finns ju några få manliga bloggare där ute som jag kan titta in på då och då, ex. Gaybloggen. Och ni som följt mig ett tag så ska jag ju inte glömma att nämna Rickard Åkerlund, om ni tycker om att diskutera lite mindre ”ytliga” ting som shopping och mode och mer seriösa ting som hemska händelser så ska ni kolla in hanns blogg som är länkad till vänster i kategorin ”Bloggar jag själv följer”.

Det var allt för nu, ha det !

//LexX

Jag har kommit på att de flesta människor verkligen letar brister. Om man inte letar på sig själv letar brister på sig själv, för att ”trycka ner en själv”, så letar man på en annan för att höja sitt självförtroende. Kanske inte det ultimata , men det är faktiskt så jag upplever det. Men är det inte ofta så att vi människor även har lätt att leta brister på de tjejer eller killar som man ex. Dejtar eller har ett förhållande med?

Alla har vi någon gång fått tankeställaren när man mött någon som man tycker är helt fantastisk; Vad har den här människan för fel? Och det är där allt börjar. Man tänker noggrannare hur personen svarar på ens frågor, lurar in frågor som kan vara lite för privata om man inte känt varandra så länge. Tar reda på om denne eller denna är en dubbel-dejtare  osv. Men vissa som letar ”partnerns” brister glömmer ofta sina egna. Men vi är människor, ska vi då inte kunna få ha våra brister? So what om man snarkar för högt, tuggar med öppen mun eller råkar säga fel sak vid fel tillfälle ibland. Ingen är perfekt och de som säger sig vara perfekta brukar oftast ha de värsta bristerna.

Men jag klandrar ingen som letar brister, jag menar vi letar ju efter den ”rätte/rätta”. Och jag själv vet att de flesta som är i ett förhållande kan vara blinda för de små bristerna den andre har, för mig är det kärlek på högnivå.

//LexX

De flesta vet att man ska behandla varandra med respekt . De flesta kan avgöra om en person är bra för en eller inte. De flesta vet att man inte kan lita på alla, men att det inte behöver betyda att man inte ska lita på någon.

De finns de som litar på precis ALLT en person säger till en annan när de är "Små-ny kära". Och det hemska är att när de finns personer som känner till denne som drar lögner till den "utsatte", och försöker förklara att den ljuger eller att de vet vad den har gjort innan, då skiter den "utsatte" i vad som sägs. Denne kallar det som är sagt för att varan för anklagelser eller rykten. Den är så helt inne i att den andre är så god och bra utan att se sanningen.

Men på en kort tid kan allt vända från perfekt till katastrof för den "utsatte". Personen som utger sig att den är så bra och "Perfekt" är exakt som den personen som de nära varnat för. Och likt förbannat står den "utsatte" där och gnäller för att de nära inte varnade Honom/Henne om vad som kunde hända. 

Varför kan inte vissa bara lyssna på andra när de varnar en? Varför tar man fel persons parti och ställer si hellre på en okänd sida än att lita på nära vänner eller vänner överhuvudtaget?

Svaret är enkelt : När man är kär blir man så fruktansvärt blind. Allt man ser är perfekt och inte alls konstigt.  Men som ni som spelar de nära vännerna, ge aldrig upp om att varna om ni verkligen känner på er att det är något fel på en person. Och när det förutsagda händer finns där då och säg alltid vad ni tänker och säg att det inte är första gången den "utsatte" går in i fällan, för det brukar ju vara så att människor gör ofta samma misstag flertal gånger. Var där men var inte för empatisk. Och kom ihåg ni som är de nära : Magkänslan brukar vara den som ger den rätta känslan. 

De var allt för nu, ha det !

//LexX

Kan man inte bli lite lätt irriterande på en person som alltid tror att den har rätt, men har rätt mindre gånger än den påpekar? Jag menar, självklart är det bra med personer som är klippska och allmänbildad, men dem jag mött som kan vara något slag av besserwissrar kan bara teorin av verkligheten och har inte "levt" verkligheten som den egentligen är.

Om man säger något som inte stämmer kan och inte vet att det inte stämmer ber jag om ursäkt över att det blev fel eller om det blev ett missförstånd. Men de som "ALLTID HAR RÄTT" kan inte medge deras misstag utan blir griniga och vänder ryggen till. 

Om man själv har fel någon gång och "Besserwissern" har rätt så blir det respons genom lycka från besserwissern eller någon form av "In-Youre- Face" - reaktion. Men har man själv rätt och Besserwissern fel har jag i alla fall fått som respons : "Jaha"... Eller "okeeeej"...

Vissa besserwissrar står till och med och "Hökar". För mig innebär det att en person står och kollar intensivt när man arbetar med något praktiskt och bara väntar på att man ska göra något fel. Och när man kommit till felet så är Besserwissern där direkt och påpekar felet utan att veta hur man själv går tillväga med det arbetet man har.

En Besserwisser, enligt mig, TAR på sig rollen som lärare och "Storebror/Stora syster " och måste då alltid vara där och rätta till eller "lära" att den andre personen gör fel 

Jag själv är lite lätt frustrerad över vissa besserwissrar. Jag menar, jag kan ta att någon rättar mig ibland, att bli tillsagd att man har fel. Men en som hökar och bara väntar på att jag säger fel eller agerar fel, en sån person tröttnar jag snabbt på.

Det var allt för nu, ha det  

//LexX  

Jag blir så illa trött på människor som kommer med dåliga ursäkter.

Nu är det så att en av mina närmaste vänner mötte på en kille som hade ryktet/stämpeln "Player". Det finns rykten som är sanna och de som är lögn. Dessa rykterna var SÅ sanna. Enligt mig.

Hon tyckte till en början att han var så sjukt ärlig bra och pålitlig. De hade träffats på en "kompis-fest" och umgicks typ en månad , kanske lite mer. Han var jätte söt mot henne och hon pratade så illa gott om honom. De gick till ett dop tillsammans och ja, det ena ledde till det andra och hon var riktigt glad när hon fick höra från honom. Det liksom tindrade i hennes ögon när hon fick sms från honom eller när hon pratade om honom. I ena stunden sa hon att de bara var "bra vänner", men i andra stunden tänkte hon lite längre fram i tiden med honom som pojkvän. Och erkände till och med att hon ville ha en bekräftelse om de var ett par eller inte.

Men som jag hade väntat så vände allt lika fort som en bilkrasch. Jag säger aldrig "vad var det jag sa" och denna gången är inte ett undantag. Behöver man en vän så ställer man bannemej upp i alla stunder.

Min nära vän skickade för ca. en timme sen ett sms som löd :

Nu vet jag varför han är räknas player. Kort efter mitt svar ringde hon och förklarade. Han hade idag skrivit något om att han var upptagen och ja det tog hon. Men plötsligt ringer han och säger att han inte längre kan träffa henne. Detta på grund av att hon hade planer på att läsa högskola på distans och han tyckte att det skulle bli ett hemskans resande , FÖR HONOM .  Och att han inte visste vad han vill mellan dem. (Jag menar, kom igen, diskutera det???). Men han ville hemskt gärna att det skulle ha kvar kontakten.

Min vän sa inget av det hon hela tiden tänkte, förutom ; Vad tjänar det på att vi har kontakt om jag ville ha ett förhållande med dig men du inte med mig?

Men nu har hon "blivit av" med denna och det är bra. För man ska inte vara med en som inte ens kan ge den andre lite så att det blir bra för båda.

Jag blir upprörd på vissa som inte kan med att stå upp för sig själva. Jag har svårt att visa sorg och sånt, men när jag vet att jag blir orättvist behandlad så säger jag ifrån. Det är inte rätt att bli trampad och spottad på.  Min vän har mött på killar som verkligen behandlat henne som skit och hon tycker alltid att att de är så perfekta i början. Men alla är perfekta de första veckorna eller månaderna(om det håller). Jag tycker att det kan bli misstänksamt när någon pratar för gott om en person, då är det något som inte stämmer, enligt mig. Men hur mycket ska en människa egentligen få ta innan den ska säga ifrån?

De var allt för nu, ha det och behandla era medmänniskor med respekt förbövelen !

//LexX 

De senaste nätterna har jag drömt mardrömmar. Samma som jag kanske skrivit om innan. Mördare och någon jag känner, köksknivar och min så kallade "Far" är förrövaren. Det värsta är att jag inte vaknar upp på en gång, jag vaknar upp när jag ser allt blod, när jag vill jaga och slå ner förrövare. Men jag hinner aldrig få tag i honom. Han är och kommer alltid att vara boven i mitt liv, han har och kommer alltid vara den som flyr från mig, inte ens i en mardröm kan jag jaga ikapp honom. Uselt....

Nej jag är nog inte så deppig som jag låter, men sådana drömmar får mig att känna mig lite illa till mods. Men det jag säger stämmer, nej jag säger det inte för någon sympati, men jag vill ha det sagt.

Snöstorm på tisdag var det sagt, jag vet inte hur kul jag kommer att ha det i butiken om detta händer, men vi får väl göra det bästa av det och ha snöbollskrig om detta vädret inträffar. Men kunder finns det nog färre av dock.

När man arbetar i en butik som säljer bland annat  blommor så blir det ofta så att man får stå ute i nästan alla väder. Idag var det lite kallare och blåsigare väder än vanligt, kan inte klaga för det blåste uppfriskande när man bär  runt på saker,  men det hindrade inte flytet på kunder. Hela dagen träffade jag på vackra par . Unga par som gick runt hand i hand. Par som hade småbarn och äldre par som torkade bort lite jord den ene hade på kinden. Det var verkligen kärlek i Centrum ! Det slog mig ofta hur vacker det är att stöta på kärlekspar, även om man vet att allt inte alltid är so en dans på rosen blad. Men just idag var alla verkligen lyckliga. Jag fick tanken på hur man i en stund kan vara så lycklig med en person men i nästa stund kan allt bara fall i tusen bitar. Jag har inte kommit fram till svaret än, men det finns nog ett. 

Det var allt för nu, ha det!

//LexX

Hur ska man tolka meningen ; Du är nog den största Grisen av de flesta Grisarna jag mött!

Ja, jag har varit "Grisig".  Ja, jag har haft riktigt starka känslor för en person men jag varnar alltid personer jag möter om att jag drar mig gärna till drama och att jag har svårt för det där med känslor. Jag har tappat känslor, jag är ju förbövelen människa! Men varför är jag en Gris när jag är ärlig mot en person om vad jag känner när jag inte ens vet vad jag känner.

Jag kan inte vara den ende som säger meningen "Jag vet inte" ofta, jag menar, vet man inte så vet man inte. Och bara för att man inte vet så behöver det ju inte betyda tex. Nej jag känner inte för det just nu  Eller, Ja vi kör på det!

Bara för att jag inte kan säga exakt vad jag tänker och tycker alla gånger och slutar att riktigt kommunicera vid vissa tillfällen. Men uppenbarligen så är man en Gris när man inte riktigt säker på vad man känner.

Men jag kan erkänna att jag varit Grisig när jag sagt att jag känner en känsla men sedan tolkat fel vid den känslan men inte sagt något mer om det. (känslan är nog kärlek, men jag är inte säker). Jag vet aldrig vad jag känner när det gäller det där med kärlek, visst har jag varit kär och vet känslan, men jag kan inte ta att en person är kär i mig tillbaka. Jag vet, det är ju vitsen med kärlek att man ska ha någon som är lika kär tillbaka. Men nej, jag dar mig till dem jag antingen de som är för invecklade eller för de som inte är intresserad av mig. ( Buhu, NOT).

(Hoppas jag inte var för förvirrande)

Men för resten av er GRISIGA GRISAR, säg vad ni känner på riktigt istället för att låtsas om att ni inte känner något alls!

Det var allt för nu, ha det!

//LexX

Har ni tänkt på att de flesta kan tycka att killar/män kan vara mer "sexuellt" intresserad en de flesta tjejer. Men det behöver inte betyda att vi tjejer är mindre sexuellt intresserade! Jag vet dock inte så många tjejer som behöver sex ofta, de vill hellre mysa och kramas. Självklart vet jag tjejer som behöver sex mer än de nästan behöver vätska.

Det är inte ofta man får höra killar  säga att de inte behöver sex. Men när de killarna väl dyker upp så har de antingen inte upplevt denna "vackra" sak. Om de redan har haft sex men ändå inte har ett behov av det så har jag hört att några kan tycka att de är konstigt. Jag kan så klart hålla med dem som tycker att det är konstigt när en kille inte är så intresserad av sex, men förstår samtidigt att vissa föredrar det mindre än andra, det är ju bara så.

Om vi ska dra min personliga åsikt, utan att överdriva så gillar jag mer eller mindre sex riktigt mycket! Men det är ju inte så att ett förhållande för mig bara byggs upp på grund av sex. Kemi och "lust" är dock en väldigt bra blandning. Men för att kunna ha något seriöst förhållande ska man både kunna skratta, gråta, bråka, lösa konflikter och ha sex. 

Lite rätt har jag väl  

Det var allt för nu, ha det!

//LexX