De flesta vet att man ska behandla varandra med respekt . De flesta kan avgöra om en person är bra för en eller inte. De flesta vet att man inte kan lita på alla, men att det inte behöver betyda att man inte ska lita på någon.

De finns de som litar på precis ALLT en person säger till en annan när de är "Små-ny kära". Och det hemska är att när de finns personer som känner till denne som drar lögner till den "utsatte", och försöker förklara att den ljuger eller att de vet vad den har gjort innan, då skiter den "utsatte" i vad som sägs. Denne kallar det som är sagt för att varan för anklagelser eller rykten. Den är så helt inne i att den andre är så god och bra utan att se sanningen.

Men på en kort tid kan allt vända från perfekt till katastrof för den "utsatte". Personen som utger sig att den är så bra och "Perfekt" är exakt som den personen som de nära varnat för. Och likt förbannat står den "utsatte" där och gnäller för att de nära inte varnade Honom/Henne om vad som kunde hända. 

Varför kan inte vissa bara lyssna på andra när de varnar en? Varför tar man fel persons parti och ställer si hellre på en okänd sida än att lita på nära vänner eller vänner överhuvudtaget?

Svaret är enkelt : När man är kär blir man så fruktansvärt blind. Allt man ser är perfekt och inte alls konstigt.  Men som ni som spelar de nära vännerna, ge aldrig upp om att varna om ni verkligen känner på er att det är något fel på en person. Och när det förutsagda händer finns där då och säg alltid vad ni tänker och säg att det inte är första gången den "utsatte" går in i fällan, för det brukar ju vara så att människor gör ofta samma misstag flertal gånger. Var där men var inte för empatisk. Och kom ihåg ni som är de nära : Magkänslan brukar vara den som ger den rätta känslan. 

De var allt för nu, ha det !

//LexX

Ni som tycker att ligga runt med vilka personer som helst för nöje förstår jag inte helt på, vad är meningen ? Att slå ett rekord?

Ni som har separationsproblem, er kan jag förstå på ett sätt, man vill ju inte var utan den man verkligen gillar. Men ska det leda till att varje gång ni har förlorat någon eller är ny singel ska ha någon ny på direkten? Har ni tänkt på hur lite värdefull exet måste känna sig om ni redan dagen där på är ute efter en ny?

Ni som satsar för högt i ett förhållande och planerar framtiden precis när era förhållande just startat och blir besvikna när det går i krasch, varför planera framtiden när ni redan har nuet?

Anledningen till mina "bitter" meningar är för jag är lite små trött på vissa som klagar på det mesta med förhållanden eller på förhållandet istället för att se från en annan synvinkel och försöka lösa problemet (om det nu finns något).

Det är nog bara en sån där Jag-lyssnar-men-lägger-mig-i-senare- Dag idag för nu är det så många som har I-landsproblem när det gäller inom förhållande ämnet. Jag menar, vill du inte ha ett seriöst förhållande, ha det inte då, men ljug då inte ihop något för att komma undan. Vill du ha ett seriöst förhållande, ta vara då på känslorna och gör de inte svårare än vad det är.

Det var nog all för nu, ha det så länge  

//LexX 

Det finns tider då man endast tänker på framtiden. "vad ska jag göra i morgon?", "Hur ska det gå på min student?", "kommer jag att få ett jobb direkt efter alla dessa år av studier?".  Jag är redan trött på framtiden och den har inte ens börjat. Jag vill leva i nuet och inte oroa mig för i morgon eller för nästa vecka.

Men nog om "framtids"- bitter tänk. Dock är det en viktig sak som jag snart ska uppleva som innebär min framtid och det är ; Min student... ! Jag både fruktar och längtar. Det är ju verkligen början på livet, men slutet på att vara "barn".

Det var nog allt för nu, ha det!

//LexX

Kan man inte bli lite lätt irriterande på en person som alltid tror att den har rätt, men har rätt mindre gånger än den påpekar? Jag menar, självklart är det bra med personer som är klippska och allmänbildad, men dem jag mött som kan vara något slag av besserwissrar kan bara teorin av verkligheten och har inte "levt" verkligheten som den egentligen är.

Om man säger något som inte stämmer kan och inte vet att det inte stämmer ber jag om ursäkt över att det blev fel eller om det blev ett missförstånd. Men de som "ALLTID HAR RÄTT" kan inte medge deras misstag utan blir griniga och vänder ryggen till. 

Om man själv har fel någon gång och "Besserwissern" har rätt så blir det respons genom lycka från besserwissern eller någon form av "In-Youre- Face" - reaktion. Men har man själv rätt och Besserwissern fel har jag i alla fall fått som respons : "Jaha"... Eller "okeeeej"...

Vissa besserwissrar står till och med och "Hökar". För mig innebär det att en person står och kollar intensivt när man arbetar med något praktiskt och bara väntar på att man ska göra något fel. Och när man kommit till felet så är Besserwissern där direkt och påpekar felet utan att veta hur man själv går tillväga med det arbetet man har.

En Besserwisser, enligt mig, TAR på sig rollen som lärare och "Storebror/Stora syster " och måste då alltid vara där och rätta till eller "lära" att den andre personen gör fel 

Jag själv är lite lätt frustrerad över vissa besserwissrar. Jag menar, jag kan ta att någon rättar mig ibland, att bli tillsagd att man har fel. Men en som hökar och bara väntar på att jag säger fel eller agerar fel, en sån person tröttnar jag snabbt på.

Det var allt för nu, ha det  

//LexX  

Min bästa vän är kär och det märks enormt. Det värsta är att hon inte kan erkänna det. Hon är lyrisk och blir fnittrig som en 6 åring som blir kittlad. Hon ler varje gång hon hör från honom. Det är så gulligt att se!

Men trots de söta och ur gulliga beteendet så kommer så klart alltid tvekan. "Är det äkta", "Nej men han förtjänar någon bättre"och "Jag vet inte om jag är redo för det här". Blir man någonsin redo för något som är äkta? Men jag tycker personligen att alla verkligen förtjänar att ha någon att få bli älskad av eller att älska. Alltså visst, de har nog inte riktigt kommit till det stadiumet med de känslorna, MEN, de är så förälskade. Jag som den närmaste kompisen till henne är så sjukt lyrisk! Det är nog första gången hon verkligen är KÄR och att det märks. Jag kan inte ens vara en pessimistisk optimist till kärleken, för att hon tar pessimistisken ifrån mig, och någon måste ju vara optimisten så att hon inte går under lite gran.

Men visst är det härligt att se en bra vän vara ruggigt förälskad. Jag måste bara hylla kärlen för den kan göra lite magiska saker med en. Dock kan den göra en blind, men det tar vi inte idag . Ut i "Solen" och andas lite luft är planen framåt.

Det var allt för nu, ha det!

/LexX 

Den som tycker att regn är pest och pina kan jag förstå till viss del, den som tycker att regn är bra för all växtlig het kan jag förstå, yrkesmässigt . Den som ser romantiken i regn kan jag känna samhörighet med!

Något jag tycker är vackert är att se en människa stå i regn, bara stå och vara så inne i sina egna tankar att den ber om ursäkt till dem som går in personen och inte tvärt om.

Jag har en fundering på om vad "att göra det rätta" innebär egentligen och om man verkligen kan göra det rätta så att ingen blir missuppfattad fel . Jag menar, om jag skulle berätta en hemlighet till någon annan för att hjälpa den som hemligheten handlar om för att denne är i knipa, skulle jag då inte räknas som opålitlig? Självklar ska man inte låta någon fara illa! Jag skulle inte vända någon ryggen bara för att denne ber mig att kolla bort från dennes problem. Men ger det rätt att jag ska berätta hemligheten och inte att denne berättar ?

Jag har hjälpt en person en gång genom att berätta om en hemlighet för att hjälpa den ur ett behov. När denne personen kom till mig och berättade visste jag redan innan att det var något som inte stod rätt till. Jag märkte "tecken" på att denne hade något behov eller var påverkad av något. En dag berättade denne om dennes "missbruk".  Jag gick till en som hade haft detta behov själv och som hade lycktas komma över det. Han försökte hjälpa den okände att "komma över " sitt behov. Denne lyckades med att komma över missbruket med hjälp av personen jag talade om hemligheten till.

Jag trodde att denne skulle bli tacksam över att ha fått någon som hade gått igenom samma processdur och visste vad han pratade om, men där hade jag fel. Jag svek min väns förtroende och vi, eller denne, beslöt att bryta kontakten. Om jag hade fått göra om det hade jag gjort samma sak, för om någon berättat något som kan leda till att den skadar sig själv eller andra så kan de vara ett rop på hjälp. Och vissa är tacksamma, andra inte.

De var allt för nu, ha det!

//LexX

Jag blir så illa trött på människor som kommer med dåliga ursäkter.

Nu är det så att en av mina närmaste vänner mötte på en kille som hade ryktet/stämpeln "Player". Det finns rykten som är sanna och de som är lögn. Dessa rykterna var SÅ sanna. Enligt mig.

Hon tyckte till en början att han var så sjukt ärlig bra och pålitlig. De hade träffats på en "kompis-fest" och umgicks typ en månad , kanske lite mer. Han var jätte söt mot henne och hon pratade så illa gott om honom. De gick till ett dop tillsammans och ja, det ena ledde till det andra och hon var riktigt glad när hon fick höra från honom. Det liksom tindrade i hennes ögon när hon fick sms från honom eller när hon pratade om honom. I ena stunden sa hon att de bara var "bra vänner", men i andra stunden tänkte hon lite längre fram i tiden med honom som pojkvän. Och erkände till och med att hon ville ha en bekräftelse om de var ett par eller inte.

Men som jag hade väntat så vände allt lika fort som en bilkrasch. Jag säger aldrig "vad var det jag sa" och denna gången är inte ett undantag. Behöver man en vän så ställer man bannemej upp i alla stunder.

Min nära vän skickade för ca. en timme sen ett sms som löd :

Nu vet jag varför han är räknas player. Kort efter mitt svar ringde hon och förklarade. Han hade idag skrivit något om att han var upptagen och ja det tog hon. Men plötsligt ringer han och säger att han inte längre kan träffa henne. Detta på grund av att hon hade planer på att läsa högskola på distans och han tyckte att det skulle bli ett hemskans resande , FÖR HONOM .  Och att han inte visste vad han vill mellan dem. (Jag menar, kom igen, diskutera det???). Men han ville hemskt gärna att det skulle ha kvar kontakten.

Min vän sa inget av det hon hela tiden tänkte, förutom ; Vad tjänar det på att vi har kontakt om jag ville ha ett förhållande med dig men du inte med mig?

Men nu har hon "blivit av" med denna och det är bra. För man ska inte vara med en som inte ens kan ge den andre lite så att det blir bra för båda.

Jag blir upprörd på vissa som inte kan med att stå upp för sig själva. Jag har svårt att visa sorg och sånt, men när jag vet att jag blir orättvist behandlad så säger jag ifrån. Det är inte rätt att bli trampad och spottad på.  Min vän har mött på killar som verkligen behandlat henne som skit och hon tycker alltid att att de är så perfekta i början. Men alla är perfekta de första veckorna eller månaderna(om det håller). Jag tycker att det kan bli misstänksamt när någon pratar för gott om en person, då är det något som inte stämmer, enligt mig. Men hur mycket ska en människa egentligen få ta innan den ska säga ifrån?

De var allt för nu, ha det och behandla era medmänniskor med respekt förbövelen !

//LexX 

Är det inte ofta så att när man ska ha mycket fokus på något, som är ganska viktigt, att man tappar fokusen lätt bara för att det finns något roligare eller bättre att tänka på?

Jag menar, jag sitter ofta och dagdrömmer när alla andra skriver på deras uppsatser och det ger resultatet : Panik skriva de sista nätterna innan dagens deadline. Men hur gör människor egentligen för att hitta sin fokus? Själv kan jag sitt i ett klassrum och lyssna på läraren ca 2 minuter (i värsta fall) och sekunden efter är jag i en annan värld. Haha, kanske inte så dramatiskt, men liknade. Nu har jag dock blivit lite bättre och kan sitta och lyssna på de viktiga sakerna, men längre går det inte.

Men bara för detta är jag verkligen inte en dålig lyssnare, bara dålig lyssnare inom skolan  .

Det var allt för nu! Ha det!

//LexX