Man ska kunna klara sig själv, vi människor är gjorda för att kunna ta hand om sig själva. Kanske inte att vi ska gå och vara ensamma men vi ska kunna betala egna räkningar, vi ska kunna gå till tandläkaren själva. Okej det är en sak om man är exemplet  4 år och inte har de förväntningarna att stå på egna ben, att ens ha räkningar. Men de som är över 18, de har den förväntningen på att de ska klara sig själva, kanske inte helt men mycket ska de klara sig själva. Betala den där telefonräkningen och betala de där byxorna. Men vissa saker som mat, det har jag fått stå för själv från den dagen jag började gymnasiet. Det är en bra egenskap att veta hur mycket man kan spendera mindre än 300 kr i veckan på mat. Jag ska inte ljuga, i början var det en stor press att kunna handla för 3 personer och bara ha mindre än 300. Men vill man lyckas och få det så bra så får man vara snål. Nej det blev inte bara pasta och nudlar. Kanske de 3 veckorna så så ut, men när man insåg att det faktiskt gick att köpa grönsaker och potatis gick att äta ibland utan kött så fick man stora möjligheter. Och de jag bodde med hade ju sin matvecka var tredje vecka så det var inte illa med mat, de fick som tur var pengar till mat från sina familjer. Jag klagar inte, tvärtemot, jag tycker att det är en bra erfarenhet att få lära sig hur man kan handskas med pengar.

Jag vet de som bara förväntar sig att få sina pengar utan att ha förtjänat dem, min yngre bror exemplet. Han går och köper an massa saker och pillar sönder dem dagen efter. Samma dag som dessa ting gått sönder ber han om nya pengar för att köpa mer prylar att göra sönder. Han köpte en kross ungefär innan jul för 14.000 kr och samma vecka gick avgasröret och hjulen. Han har lämnat in denna kross 2 gånger för att laga den och nu ska han lämna in den och sedan sälja den. Vem står för kostnaden? Våra fosterföräldrar så klart. Och när man ska prata om utbildning eller jobb får man som svar : "Jag kommer inte jobba och när alla mina pengar tar slut tar jag näst tåg och sticker dit man kan tjäna pengar utan att jobba".

Han vägrara att plugga, men är så ofantligt duktig på motorer och sådant., tyvärr har han inget tålamod, men det går ju att träna på.  Men han har bestämt sig att kasta sina talanger åt skogen. Så jag tror att han hade behövt vara utan pengar för att se att livet kan klaras utan att köpa upp hela världen. Eller resa till ett ur fattigt land för att se vad de har att göra med varje dag. Han räknar på hur många veckor han klarar sig utan pengar, de flesta människorna i ett fattigt land räknar nog bara timmarna.

Ha det

//LexX

Nu vill jag skriva lite om tanka som jag har haft senaste timman. Jag har kommit på att jag har nu bott på samma fosterfamilj en väldigt lång tid, den längsta perioden jag någonsin har bott på ett ställ och faktiskt stannat. Jag vet att det finns ganska många fosterbarn här i Sverige och jag vet att vi alla är, hur vi än inte vill se på det eller tro det, väldigt starka. Vi  som klarat den värsta tiden utan ens egna föräldrar. Och även om du som väljer att läsa min blogg, kanske känner igen mina tankar.

Jag söker verkligen inte sympati, eller någons axel att gråta emot, för på riktigt, man jag inte gräva ner sig bara för att motgångar kommer emot den. Man kanske inte ska omfamna motgången på ett så stort sätt heller, man ska kämpa sig igenom den. Inte gråta, med tårar kommer man ingenstans. Nej jag säger inte att det är en "svaghet" att gråta, det kan vara skönt, men du kan inte handla med tårar. Sympati är inte hur man kommer på fötter, men det är en skön känsla att ha någon eller några som är där för dig, eller hur. Vad det än är för problem. 

Det jag söker är människor som kan känna lite som jag och även de som är tvärt emot det jag pratar om, för att få andras synvinkel på livet och erfarenheter. 

Har ni tänkt på att det verkligen finns människor här i Sverige som är hemlösa. Jag känner mig illa till mods varje gång jag kommer in på dessa tankar. Vet ni att det finns unga barn som kan bo i ens trappuppgång för att inte frysa ihjäl i en buske, barn! Jag blev räddad från ett par som visade sig vara alkoholister. De adopterade mig och jag blev räddad från ett liv i fattigdom, men så blev det "Ut ur askan, in i elden".

Jag vet att det finns fler som har varit med om liknande. Och jag tror att de flesta håller med när jag skriver : Häll ut, det finns någon som kommer att ta ditt parti. Håll ut, för du är aldrig ensam, GLÖM aldrig det, DU är aldrig ensam!

Ha det //

LexX

Innan vill jag slå vad om all mellan himmel och jord. Jag slog vad om det mesta. Jag förlorade ofta och det var inte så summor som 20 kr, men när jag vann, vann jag högt och de blev mer intensivt och summorna blev ibland till överdrifter. Ja det handlade om pengar. Men vad vaden handlade om var det som fick mitt adrenalin pumpa ut i blodet. Haha, nu när jag läser det lilla jag skriver, låter jag som någon som har ett spelberoende. Så kanske det var och spelet gick ut på förhållande.

Jag gillar inte att vara fast med någon, säga det där "speciella" orden. Ja jag kan skriva om hur vackra dem är, för för det är dem verkligen, men i verkligheten har jag svårt för att säga dem eller ta emot dem, fast det har de flesta har jag hört så det är ju ingen nyhet att en till fläck på pappret har svårt för det. Därför har jag varit väldigt förtjust i att slå vad om förhållanden eller dess"stadium" som ingår. även tiden innan man vet exakt att det är ett förhållande Ex. hur länge man kan ha ett förhållande.

Nej jag har inte haft många förhållanden, därför tycker jag det är mer tillfredsställande att slå vad om andras. Det är inte meningen att krossa de förhållanden jag slår vad om, det är mer det att se om de klarar trycket med en som har en uppfattning av deras förhållande. Jag har slagit vad om 2 av mina förhållanden. Nej de som jag var de visste om vadslagningen, men jag sa berättade det innan jag sa något om vad jag verkligen kände. Jag sa sanningen och jag hade förstått om de inte hade förlåtit mig, för man gör inget sånt egentligen.

Men jag måste ju vara ärlig, hade någon slagit vad med mig om ett annat pars förhållande igen hade jag inte backat ur för fem öre.

Ha det //

LexX

En ganska allmän fråga egentligen. Om hur en människa kan få sina tankar och funderingar hamna där man var för exempelvis 4 år sedan. Alla kanske inte är såna, men för er som vet vad jag pratar om, känns det inte lite märkligt hur mycket man har växt på några år, om inte ens 1 år. Jag har egentligen inte så många år att kolla tillbaka på, men jag har hunnit med en massa. Och ta vara på alla chanser ni får, jag menar inte bara att ta chansen att åka utomlands när du har råd, eller rid om du aldrig gjort det. Jag menar ta chansen att säga vad du tycker om någon, vare sig om du inte vågar eller kan. Skriv det i så fall.

Det är vad jag gör. Nästan varje dag i 1 år skrev jag någon form av brev till en som jag aldrig riktigt tog chansen till att säga hur jag kände. Jag söker ingen sympati, jag vill bara få bort, eller mer kontroll, över dessa känslor som jag inte kan ge någon annan , än.

För 8 årsedan träffade jag den personen som de flesta hoppas på att träffa. En människa som man har så bra kontakt med att man skämtade om allt, man kunde inte sluta le vid dennes närvaro eller sluta charmas av dennes roliga vitsar. Men även med känslor som man visste fanns då trängde man bort för att inte känna sig förlöjligad om de inte var motsvarade.

Jag ska fatta mig kort, för jag gillar egentligen inte att dra ut på saker, men har lätt för det.

Den personen dog 1 månad innan sin egna födelsedag i Leukemi för 4 år sedan. vi hade dock bara stött på varandra någon månad innan händelsen och hade inte hört av varandra på mer eller mindre 1 år. Inte längre skulle denne smarta människa vara där för att stötta drömmar, förgylla dagar eller göra allt för att få varenda en att skratta i dennes närvaro.Från den dagen jag fick veta att våran vän var borta började jag skriva. Jag skrev tills jag somnade med blocket i mina armar. Jag skrev tills 3 pennor blev till 5 cm korta stickor. Jag skrev tills jag var tom.

Jag är fortfarande tom, men jag känner närvaron av min väns lugnande hand och glada skratt. Jag blir varm inombords varje gång jag ser bilder med mig min bror och våran vän. Och mitt "budskap" eller vad det nu är jag vill komma fram till är, gör inte samma misstag som jag, dra inte ut på tiden som du har haft med den du har känslorna för. Skit i om dina känslor kan vara starkare ena stunden och svagare nästa. Det är de starka stunderna och de varma stunderna som räknas mest. Om Ni nu har dessa känslor som ni tror på, tvivla inte en sekund på att säga de rätta orden! Ut med dem!

Did you say it?

Did you say it?

I love you

I don´t ever want to live without you!

You changed my life!

Did you say it?

Make a plan, set a goal.

Work for it!

But every now and then, look around.

Drink it in, 'cause this is it.

It might all be gone tomorrow

Text från Grey´s anatomy ( season 5)

Nu sitter jag här vid datorn och är lite smått uttråkad, så för att hitta på något roligt eller ett hitta ett tidsfördriv kolla har jag kollat efter något kul program på TV3 Play, och vad hittar man? Något program som handlar om att 12 tjejer lurar sina pojkvänner att de har skickats till en tävling om vem som är "Sveriges skönaste snubbe", men i själva verket har de skickat sina pojkvänner till "Värsta pojkvänsakademin". Det finns bara en som kan ta "examen" och denne får en ganska hög summa med pengar... Så klart!

Mina första uppfattning av detta program var : "Om ni tjejer nu är så sjukt trötta på era pojkvänner, varför kan ni bara inte lämna dem? Det är väl bättre att vara ärlig än att hålla på med spel, och minst sagt när det handlar om en ganska hög summa pengar!" Sen kom tanken , när killarna får reda på att de har blivit luade, : "om ni nu blir så sjukt arga , lämna denna tjej som utsatt er för något ni inte vill." och jag menar det finns en psykolog med i programmet, varför kan ni inte söka upp en utanför detta program om det är det ni behöver? Nej, det är inte gratis, men om ni är villiga att söka in till ett sånt här program och visa varje personliga detalj i ert förhållande , är det inte lite mer vettigare att behålla sitt privata för sig själv?

Men jag kan inte klaga helt för jag fastnade för programmet(vilket jag tror de flesta kanske gör för att jag menar, vem fastnar inte för realityshower om man gilla när folk gör bort sig?) Och det är inte det värsta programmet jag har sett. Men varför inte kolla inte det själva och skriv gärna tillbaka om vad ni tyckte! Programmet finns på TV3 Play och heter Värsta pojkvänsakademin.

Ha det gött !!!

//LexX