Andreas

21 mars 2012 22:56

Att förlova säg vid 18-19 års åldern är inte för tidigt. de är vad jag tycker... I den åldern så kan man börja fundera på det.

Lexxx

21 mars 2012 23:40

Du tycker det? :-) intressant, alltså visst kan jag hålla med dig i det. Men hur tycker du om giftermålet då? Ska man vänta tills jätte långt fram eller ska man gifta sig inom ett år?

sofia

22 mars 2012 06:20

Svar :

Å vad kul då ska jag bättra på mig att göra det:) brukar glömma bort men ska bättra mig hihi=)

Ja de är kul med att få det:)

Lexxx

22 mars 2012 07:22

Hihi okej :D ser framemot de kommande recepten :D!

sofia

22 mars 2012 07:31

Japps jag brukar göra de:)

Lexxx

22 mars 2012 18:49

Okej :) du får berätta hur vissa smakar eller sätta betyg på rätterna :)

rickaker

22 mars 2012 09:31

Hej!
Jag tycker inte det är fel att förlova sig som ung. Jag var förlovad en gång med en tjej jag var tillsammans med i 4 år och det ångrar jag inte en sekund. För mig är det sätt att visa att det är just den person jag vill leva med resten av mitt liv. Det där med att man ska gifta sig inom ett år spelar ingen roll.. jag tycker man kan vara förlovad i stort sett hur länge som helst så länge Kärleken är äkta :D

Lexxx

22 mars 2012 18:48

Hej! Det kan jag hålla med om med på ett sätt. Jag kan tycka att det är hur romantiskt som helst och ett vackert som sagt. Då måste jag fråga efter som att du ändå är ung som jag(haha), förändrades eran relation på ett sätt. Jag menar, för mig kan det vara en stor förändring :)

Ja det kan man nog om riktigt vågar att satsa på kärleken! :)

Andreas

22 mars 2012 16:50

Tycker man ska gifta säg efter man är 35 år xd haha.. tycker inte man är mogen till det före den åldern :)

Lexxx

22 mars 2012 18:44

Haha det kan ju också diskuteras :), 35 kan jag tycka är bra på ett sätt för då har man kanske levt livet. Men med tanke på att skaffa barn hade jag själv velat vara runt 23-25 om jag ska ha någon "plan".Men man ska inte planera så stora saker i och för sig :-)

Rickard

22 mars 2012 21:12

Ja, på ett sätt så ändrades relationen, fast till det bättre. Vi var ju förlovade, vi var båda så otroligt kära och allt kändes så perfekt med ringen på fingret. Det var faktiskt helt magiskt!! Jag hoppas verkligen jag hittar dit igen med någon, för det var verkligen de bästa fyra åren i mitt liv. Och även om det nu är över så kommer jag aldrig vilja glömma bort den tiden och kommer alltid bära med mig den som något positivt.

Sen så försvann känslorna helt plötsligt för henne och massa andra personer kom emellan vilket ledde till några månaders helvete. Men jag vet i alla fall att jag älskade henne och en del av mig kommer nog alltid göra det. Även om känslorna inte är desamma, så finns det alltid spår kvar...

Lexxx

22 mars 2012 22:29

Vilken vacker men dock så sorglig förklaring av din erfarenhet i "ung förlovning". Jag hoppas du hittar någon du kan känna den känslan igen. Tack för att du vill berätta det :)!

Men då måste jag fråga, tog det långtid innan du verkligen kunde gå vidare från att det inte att vara med henne mer? Och är ni vänner nu?

Rickard

22 mars 2012 23:28

Ja, det tog sitt lilla tag faktiskt. Men det är ju även jag som haft svårt att hantera känslorna och klura ut hur det egentligen ligger till. Ena stunden har jag inte saknat det alls, andra stunden har jag saknat henne. Det är inte för nu som jag har lärt mig acceptera det faktumet att en del av mig kommer alltid sakna henne, utan det är något jag måste leva med. Det blir bättre, och känns lättare med tiden. Men helt borta blir det nog aldrig. Men genom att acceptera det så kan jag nu gå vidare och förhoppningsvis hitta någon ny.
Vi är lite som vänner, fast ändå inte. Jag skulle gärna försöka bygga upp en riktig vänskap men hon i alla fall verkar bara se mig som sitt ex och inte som en "ny vän" så jag antar att det är ganska kört på den fronten...

Jag känner också att jag inte är gjord för singellivet. Folk ser det som en möjlighet att festa och flirta runt. Men jag är inte sådan, jag känner det redan. Jag vill ha ett seriöst förhållande, det ger mig stabilitet och fokus i vardagen. Den närheten gör allt så mycket lättare att ta sig genom...

Hoppas det var svaren på dina frågor. Alltid kul att prata om sådana här saker! :)

- Rickard

Lexxx

22 mars 2012 23:59

Jag måste bara säga återigen, som jag nog skrev en gång på din blogg, att det är så kul när du skriver så genuina svar :D Och att du faktiskt tycker det är kul att prata om dessa saker :)

Men det ör ju försåtligt att du inte kommer att en del av dina känslor inte kommer försvinna helt, och jag menar helt ärligt, är det någon som förlorat precis alla känslor för någon? Visst om man tappar tycke för en person, men det betyder ju inte att känslorna inte finns kvar. Tråkigt dock att ni inte kan vara vänner....

Jag känner nästan det samma om singellivet, visst det kan vara kul att bara flirta runt, men jag känner lite som du, närheten och framför allt tryggheten att det faktiskt är någon där för en, den känslan är ganska saknad.

Riktigt kul att diskutera dessa sakerna med dig :)!