De flesta vet att man ska behandla varandra med respekt . De flesta kan avgöra om en person är bra för en eller inte. De flesta vet att man inte kan lita på alla, men att det inte behöver betyda att man inte ska lita på någon.

De finns de som litar på precis ALLT en person säger till en annan när de är "Små-ny kära". Och det hemska är att när de finns personer som känner till denne som drar lögner till den "utsatte", och försöker förklara att den ljuger eller att de vet vad den har gjort innan, då skiter den "utsatte" i vad som sägs. Denne kallar det som är sagt för att varan för anklagelser eller rykten. Den är så helt inne i att den andre är så god och bra utan att se sanningen.

Men på en kort tid kan allt vända från perfekt till katastrof för den "utsatte". Personen som utger sig att den är så bra och "Perfekt" är exakt som den personen som de nära varnat för. Och likt förbannat står den "utsatte" där och gnäller för att de nära inte varnade Honom/Henne om vad som kunde hända. 

Varför kan inte vissa bara lyssna på andra när de varnar en? Varför tar man fel persons parti och ställer si hellre på en okänd sida än att lita på nära vänner eller vänner överhuvudtaget?

Svaret är enkelt : När man är kär blir man så fruktansvärt blind. Allt man ser är perfekt och inte alls konstigt.  Men som ni som spelar de nära vännerna, ge aldrig upp om att varna om ni verkligen känner på er att det är något fel på en person. Och när det förutsagda händer finns där då och säg alltid vad ni tänker och säg att det inte är första gången den "utsatte" går in i fällan, för det brukar ju vara så att människor gör ofta samma misstag flertal gånger. Var där men var inte för empatisk. Och kom ihåg ni som är de nära : Magkänslan brukar vara den som ger den rätta känslan. 

De var allt för nu, ha det !

//LexX