Min bästa vän är kär och det märks enormt. Det värsta är att hon inte kan erkänna det. Hon är lyrisk och blir fnittrig som en 6 åring som blir kittlad. Hon ler varje gång hon hör från honom. Det är så gulligt att se!

Men trots de söta och ur gulliga beteendet så kommer så klart alltid tvekan. "Är det äkta", "Nej men han förtjänar någon bättre"och "Jag vet inte om jag är redo för det här". Blir man någonsin redo för något som är äkta? Men jag tycker personligen att alla verkligen förtjänar att ha någon att få bli älskad av eller att älska. Alltså visst, de har nog inte riktigt kommit till det stadiumet med de känslorna, MEN, de är så förälskade. Jag som den närmaste kompisen till henne är så sjukt lyrisk! Det är nog första gången hon verkligen är KÄR och att det märks. Jag kan inte ens vara en pessimistisk optimist till kärleken, för att hon tar pessimistisken ifrån mig, och någon måste ju vara optimisten så att hon inte går under lite gran.

Men visst är det härligt att se en bra vän vara ruggigt förälskad. Jag måste bara hylla kärlen för den kan göra lite magiska saker med en. Dock kan den göra en blind, men det tar vi inte idag . Ut i "Solen" och andas lite luft är planen framåt.

Det var allt för nu, ha det!

/LexX