Den som tycker att regn är pest och pina kan jag förstå till viss del, den som tycker att regn är bra för all växtlig het kan jag förstå, yrkesmässigt . Den som ser romantiken i regn kan jag känna samhörighet med!

Något jag tycker är vackert är att se en människa stå i regn, bara stå och vara så inne i sina egna tankar att den ber om ursäkt till dem som går in personen och inte tvärt om.

Jag har en fundering på om vad "att göra det rätta" innebär egentligen och om man verkligen kan göra det rätta så att ingen blir missuppfattad fel . Jag menar, om jag skulle berätta en hemlighet till någon annan för att hjälpa den som hemligheten handlar om för att denne är i knipa, skulle jag då inte räknas som opålitlig? Självklar ska man inte låta någon fara illa! Jag skulle inte vända någon ryggen bara för att denne ber mig att kolla bort från dennes problem. Men ger det rätt att jag ska berätta hemligheten och inte att denne berättar ?

Jag har hjälpt en person en gång genom att berätta om en hemlighet för att hjälpa den ur ett behov. När denne personen kom till mig och berättade visste jag redan innan att det var något som inte stod rätt till. Jag märkte "tecken" på att denne hade något behov eller var påverkad av något. En dag berättade denne om dennes "missbruk".  Jag gick till en som hade haft detta behov själv och som hade lycktas komma över det. Han försökte hjälpa den okände att "komma över " sitt behov. Denne lyckades med att komma över missbruket med hjälp av personen jag talade om hemligheten till.

Jag trodde att denne skulle bli tacksam över att ha fått någon som hade gått igenom samma processdur och visste vad han pratade om, men där hade jag fel. Jag svek min väns förtroende och vi, eller denne, beslöt att bryta kontakten. Om jag hade fått göra om det hade jag gjort samma sak, för om någon berättat något som kan leda till att den skadar sig själv eller andra så kan de vara ett rop på hjälp. Och vissa är tacksamma, andra inte.

De var allt för nu, ha det!

//LexX