Har det någonsin slagit dig att du frågar en sak och tror (eller vet) att du inte kommer att gilla svaret på frågan? Det finns ju många som frågar frågor de redan vet svaret på, men det är i och för sig inte där jag vill ha fokusen på idag. Är det så att vi ofta frågar saker för att vi är rädda för svaret men måste få veta det ändå. Och för de som ska svara på frågan, kan vi ge ett falskt svar för att vi vet att det riktiga svaret bara skulle såra den frågande?

Min bästa vän, Em, är i ett jätte gulligt förhållande som är inne i femte månaden om jag kan minnas rätt. För några dagar sedan hade vi en av våra ”mörka dagar” där vi tyckte att det mesta var bläh och hade en klagar kväll. Frågor om Norge dök så klart upp och om hennes farfars begravning. Och så kom prat om killar (så klart   ). En av hennes fråga som jag själv velat veta om henne om jag träffade en kille som jag kunde ha ett riktigt förhållande med. Den löd så här ; ”Tycker du att min kille ser bra ut?”. Självklart är jag ärlig och säger som jag tycker, och ja han ser bra ut. Då kom följdfrågan som jag visste, ”Skulle du kunna falla för honom om han inte visste om mig?”. Jag säger så klart sanningen då med. Faktum är att mitt svar var ganska självklart, jag känner honom knappast och har bara träffat honom en gång på riktigt och som jag brukar pointera, jag har ofta fattat tycke för såna som är komplicerade med ett stort ”K”.

Jag vet att hon fråga av ren nyfikenhet och inte med en minsta oro. Men har vi flesta inte varit orolia ibland när vi frågat (om vi frågat) våra vänner om vad de tycker om våra killar. Även om vi vill veta är vissa svar lite mer känsligare än andra.

Men det var allt för nu, nu måste jag rusa till jobbet, ha det!

//LexX