Jag vet inte vad som är tråkigast att hela tiden få uppleva, antingen att veta att man är bra i vissa stunder men aldrig få höra det eller få beröm för att man presterat bra. Eller att alltid få höra att man är dålig, usel och sämst och i värsta fall värdelös.

Måste man alltid få beröm? Jag tycker själv att man blir lite gladare av att höra att en annan människa tycker att man gjort bra ifrån sig. Självklart ska man tänka att det är hur man själv presterar, ge sig själv beröm. Men är det så kul att tycka att man själv är bra på något men att ingen annan kan tycka det samma. Det ger lite mer av en ”kick” när en annan människa säger ex. ”Det var bra gjort” eller ”Bra kämpat”. Tyvärr är det ju många som inte får den berömmen de verkligen är värda.

Det jag även tycker är tråkig är att det finns så många människor som ofta får höra hur dåliga de är och hur de skulle kunna bli bättre på det mesta. vissa blir dumförklarade för att inte kan en viss sak eller så får de inte testa på nya saker för att de inte anses vara ”Tillräckligt begåvade”. Men hur underbart är det egentligen att bli dumförklarad och ner klankad. Vissa jag mött som dumförklarar personer påstår även att de är mindre värda. Men, för in i gallsindagar, är man mindre värd om man är lite osmart eller klantat till det? Jag själv skulle nog inte kunna kalla någon värdelös, även om de klantar till det gång på gång på gång, men det är ju bara jag.

Rätta mig om jag har fel, men varar inte negativitet längre än den lilla kicken av positivitet. Vi behöver beröm någon gång ibland, även om vi alla inte erkänner det. Men det var allt för nu, ha det!

//LexX