Nu är jag tillbaka från en konstigt, helt okej rolig, trevlig, lite sorgset och jobbig vecka i Norge. Jag kan inte helt klaga på att jag hade en tråkig vecka i alla fall, dock är jag usel på att berätta om vad jag egentligen har för mig, men om jag ska dra det kort har jag besökt min (adoptivs)mamma som för två år sedan flyttade till Norge och vi ses kanske bara två tre gånger varje år. Men inte ska man gråta för det, både jag och hon har lärt oss mycket på de misstag som gjordes under tiden vi tillbringade tillsammans. Vilket fall är jag tillbaka och hoppas på att jag inte ska lata mig med varken jobb eller bloggande, för vem vill ha en lat anställd och vem  följer en blogg som bara skriver två rader?

Jag kom på mig själv att antingen förväxlar jag skratt med gråt eller gråt med skratt. Det är säkert fler än jag men vilket fall, där sitter den här kvinnan jag levt med en vecka(längre än jag gjort på 10 år) och snyftar och fäller tår efter tår. Hon börjar prata om hur fint vi haft det. Medan hon fäller tårar sitter jag själv känner lättnad och fnissade till två gånger. Anledningen till mitt fnissande var den hela ironin. Hon hade tjatat om att han inte kunde fatta att jag var hos henne på hela veckan och då sista tio minuterna innan jag skulle på planet säger hon att hon inte kan fatta att jag redan åker. Det är illa men sant, jag kände inte någon sorg.

Och ni har säkert varit med om ett och annat ”Skrattanfall” under en begravning. Det är hemskt, men om man inte kan gråta just den stunden man är på begravningen får man nog knipa. Det har dock inte jag kunnat i vissa fall. Alla i församlingen vänder sig oftast om och ger onda ögon när det händer. Självklart förstår man dem som var där, jag menar det är sorgset och hemskt. Men kan det inte vara så att skratt och gråt är nära varandra? Måste vi gråta för att visa våran sorg? Det finns ju något som heter ”Glädje tårar”, kan det inte finnas något som heter ”Sorg Skratt” eller något? Eller då kanske man blir betraktad galen…

Vilket fall, det är skönt att få komma hem igen, även om min tid i Norge var helt okej. Det var allt för nu, ha det!

//LexX