”Gammal kärlek rostar Aldrig”. Kan det stämma? Hur mycket man än försöker så kommer vi kanske aldrig över den riktiga första kärleken man hade. Man leker med tanken om hur det kunde vara om det inte tog slut, vi grunnar över vad som gick fel och varför det gick så fel för att hitta ett sätt att motbevisa att man inte hör ihop när den första kärleken. Får vi veta att den man en gång hade så starka känslor för är singel, kan inte tanken då slå oss ”tänker denne person någonsin på mig mer?”, eller är allt som inte fungerar ett avslutat kapitel för att förhållandet inte funkade just då?

En annan regel, eller måtto, jag har haft ett tag är följande; ”Fungerar det inte första gången i ett förhållande kommer det inte fungera andra gången heller, så varför pröva igen. Jag tror att jag tog den regeln för att jag själv kanske är lite långsint (med all rätt som människa .) men jag vet inte om man egentligen kan följa en sån regel, för vissa förhållanden kanske fick sin chans i en dålig timing, och för mig är det ingen riktig chans. Jag menar inte på att man ska försöka två gånger med alla personer för att se om det fungerar, för trots allt var det ju ett problem som fick det att ta slut och kan man inte hantera motgångar med den man bryr sig om kanske man inte bryr sig tillräckligt. Så ni som tvekar inom det här området, vet ni att saker eller personer har ändrats, giv it a try, man lär sig på sina misstag. Se bara till att ni inte gör samma misstag gång på gång utan förändring.

Det var allt för nu, ha det så länge

//LexX