Jag har kommit på att de flesta människor verkligen letar brister. Om man inte letar på sig själv letar brister på sig själv, för att ”trycka ner en själv”, så letar man på en annan för att höja sitt självförtroende. Kanske inte det ultimata , men det är faktiskt så jag upplever det. Men är det inte ofta så att vi människor även har lätt att leta brister på de tjejer eller killar som man ex. Dejtar eller har ett förhållande med?

Alla har vi någon gång fått tankeställaren när man mött någon som man tycker är helt fantastisk; Vad har den här människan för fel? Och det är där allt börjar. Man tänker noggrannare hur personen svarar på ens frågor, lurar in frågor som kan vara lite för privata om man inte känt varandra så länge. Tar reda på om denne eller denna är en dubbel-dejtare  osv. Men vissa som letar ”partnerns” brister glömmer ofta sina egna. Men vi är människor, ska vi då inte kunna få ha våra brister? So what om man snarkar för högt, tuggar med öppen mun eller råkar säga fel sak vid fel tillfälle ibland. Ingen är perfekt och de som säger sig vara perfekta brukar oftast ha de värsta bristerna.

Men jag klandrar ingen som letar brister, jag menar vi letar ju efter den ”rätte/rätta”. Och jag själv vet att de flesta som är i ett förhållande kan vara blinda för de små bristerna den andre har, för mig är det kärlek på högnivå.

//LexX