Ja, nu är jag tillbaks igen. Jag lovar inte att jag är härför att stanna Men jag ger det ett försök. Jag har alltid velat förändra liv, Men den här bloggen finns för att jag vill lätta mitt hjärta för er som kanske känner samma saker.

Jag och den förre.

Allt blev fel mellan oss och jag vet att jag hade lika stor del i att det blev som det blev Men tydligen är jag den som gjort mest fel i att lämna. Vet ni? Vi börjar från början!
Jag mötte den här killen för ungefär ett år sen och allt var frid och fröjd tills jag insåg att han hade riktiga problem med att vara i andras sällskap och gillade inte att träffa nya människor. Vi kunde aldrig umgås med mina vänner för det gjorde honom o bekväm. Vi kunde inte Gå hand i hand på stan eller kramas /pussas för det var ju folk som kolla. Varje helg var det något som var ett problem och jag är en person som måste ha lite närhet. Nej jag ber inte om att man ska slita av mina kläder mitt på stan, Men ni fattar.

Inte heller fick man någon respons om något hade hänt, ex. Hade jag fått ett bra jobb erbjudande och hade han fått det hade jag blivit jätte glad och visast det med en leende eller låtit glad. Jag fick ett "Jah! "
Eller när jag var jätte nervös över något så fick jag ett "aja det är lugnt "..
Nej jag ber inte om att man ska hoppa jämfota eller bli jätte känslosam, bara lite bättre respons..

Efter ungefär ett halvår så började han ,enligt hans ord, bli psykiskt sjuk och ingen vet varför. Han ville inte söka hjälp och slutade skolan. Efter ett tag började han söka jobb och fick ett ganska bra jobb med en Okej inkomst.

Efter 3 veckor tröttnade han och sa att det inte gick att jobba där mer och slutade gå dit utan att säga något. Sen blev det lite bättre både mellan honom och mig och med honom själv.

Men från ingenstans blev det konstigt igen och han bad om mig att göra en massa konstiga saker som att gå i säng med andra medans han såg på..

Tillslut började jag tröttna på allt bråk och att i ena stunden vara jätte glad och sen riktigt arg för han ville ju bara få som han själv ville. Var det något jag ville så blev svaret: "vi får se " eller "Nej inte idag ". Men om han ville något gjorde vi det utan att jag blivit frågad om jag velat det... då hade vi varit tillsammans i kanske 9 månader.
Jag är säker på att många har haft det så här . Jag har sympati för er!

En dag när jag var inne på en sida jag bara besöker när jag har tråkigt hade jag fått ett medelande från en kille jag kommer kalla för AC. AC och jag började dela olika händelser och hade intressanta diskussioner om ex förhållanden och då Kom mitt förhållande upp i ämnet. Jag förklarade lätt hur det låg till och han var artig och lyssnade och svarade som man brukar. När mitt ex fick reda på AC var första frågan: "Åh ska du knulla honom?! " och han var lyrisk...

En helg när vi bråkade som vanligt packade jag allt på lördag natten och ville där ifrån. Klockan var kanske runt 4 på morgonen och vi stod på en öppen gata och jag var ursinnig och skrek tillslut fick han in mig i lägenheten. På söndag morgonen tog jag en dusch och sen tog jag det sista och gick.han följde Efter ända in till min stad och det är ca en timme från honom och bad om att jag skulle följa med tillbaka. Han ringde och hota med att stanna ute hela natten om jag inte Kom med honom hem.

Efter detta bestämde jag mig för att träffa AC och det rullade på. Det ena ledde till det andra och nu tror jag att jag har hittat rätt!

Dock håller mitt ex på att hot smsa AC, ifrågasätta mina vänner och flirta med dom, snacka skit om mig till mina vänner och be mig komma tillbaka...
Jag elva månader är en lång tid, Men i slutändan valde jag rätt att inte låta mig bli överkörd!

Tack för mig för den här gången! Ha det Gött! /lexx