Vi alla har nog satt ett mål som gäller framtiden. De flesta har nog drömt sig bort och tänkt sig en slags framtid, där allt är perfekt… eller kanske inte perfekt, men mer passande för en som person. Ett perfekt liv för var och en enskilda individer. Men vad händer när vi väl nått målet, när det liksom är färdigt? Är det inte någon mening med livet längre när vårat ”uppdrag” är gjort? Varför sätta upp alla dessa mål när det kanske inte ens finns någon mening med att vi lever. Okej kanske lite för deppigt tänkt, men jag menar, slår aldrig er den tanken?

Meningen var inte att låta så deppig när jag tänker på vad meningen är med livet. Det är inte det jag tänker vara. men varför jag inte riktigt vågar sätta mål är nog för att jag ”lärt” mig att det finns ingeting som är så värt att kämpa för. Varför kämpa för något man ändå inte själv vinner på liksom? Men jag har upptäckt att man vinner mycket på att kämpa och jobba för sin dröm, för sin framtid. Vill man ha just den där perfekta bilen, ja då får man slita för att tjäna ihop den summan av pengar. Vill man flytta till ett hus eller leva med en annan person, ja då får man tjäna de där pengarna huset kostar och kämpa för att relationen ska vara så bra så möjligt med den man vill leva med.

Jag har aldrig vågat kämpa för något, helt ärligt. Jag vågar det fortfarande inte riktigt. Jag kan skylla på att jag är lat eller arrogant. Det första kan stämma, men kanske inte det sista. Jag vill kunna kämpa för ett nytt jobb, eller kämpa hårdare för det jag har. Men om jag ska kunna flytta hemifrån måste jag kämpa för en ny lägenhet och jobba till mig pengar för att kunna leva är.

Men det svåraste jag tycker att jobba på eller kämpa för är helt ärligt relationer. Framtidsplaner inom vilken relation som helst skrämmer mig sjukligt mycket. Jag kan skylla på att jag varit med om mycket, men det kan de flesta, så det är uttjatat. Men jag det är nog det enda riktiga målet jag har på min lista på mål med livet. ”Att kunna kämpa för en viktig relation om den är värd att kämpa för”. Om ni tycker jag är virrig när jag säger kämpa menar jag i detta sammanhang att det är när motgångarna är igång. Och vi alla vet att det finns motgångar vare sig vi vill eller inte.

Men om jag skulle sätta ett mål så hade det kanske inte varit något man kan ta på. Det kanske hade handlat mer om min attityd mot livet. Men ett mål jag kanske ändå kan sätta är att om minst 10 år vill jag ha en familj och ett fast jobb. Det är mitt riktiga mål, svart på vitt. Vad är era mål?

Det var allt för nu, ha det så länge!

//LexX