En dag av ensamhet kan skapa ro, en vecka av ensamhet kan skapa rastlös het, en månad av ensamhet kan skapa självständigt het men ett liv i ensamhet skapar otrygghet. Det finns inte många som kan erkänna att de minst en gång har försökt inbillat sig själva att de inte hör ihop med någon. Men där kan jag tycka personligt att dessa har fel. Det finns någon till alla.

Man kanske inte ska leta runt bland alla man möter och ha alla tankar hela tiden om att den nästa som kliver genom den där dörren, den är den rätte/rätta. Så är det ju i alla klassiska kärleksfilmer, nej jag menar inte att de är dåliga, men de flesta ta bara ut det som är "wow" eller "naw" scener.

 Jag måste dock vara lite kritisk mot mig själv, för vissa filmer som;  Life as we know it eller The back up plan(nu blev det väldigt mycket mamma-pappa-barn filmer men okej) dom visar MÅNGA svåra delar.

Men varför göra det svårare än vad det är? Juste vi är ju människor vi drar oss till det svåra och vill lösa den svåra geggan genom att ta den enkla vägen. Så illa är det oftast.

Ja , jag vet jag kan tappa tråden, men jag hoppas någon hänger med ;)

                                                                                                                                                                                                                                 L.