Ursäkta att man varit lite off,men så blir det nog lite närman när man ska  avsluta något och på börja en ny sak som förändrar ens liv (Studenten alltså). Samtidigt som man mött en riktigt bra person, men mer om det strax.

Senaste tankarna jag har haft är :

Klart som in i allsindagar att inget händer i din tillvaro om du inte tar dessa saker i egna händer. Du får inget arbete om du är en soffliggare, du får inga vänner eller så förlorar du dem du har om du inte "är aktiv" i relationerna du har och du hittar troligtvis inte "The one" om du sitter hemma och tycker synd om dig själv i ett hörn och bara hoppas på att allt ska vänd.

Självklart kan man ha en svacka och dåliga tider, självklart behöver man inte alltid "se det på den ljusa sidan", men man ska nog alltid ge allt en chans. 

Jag själv är nog i den där svackan där man inte orkar/Vill av sluta skolgången eller börja med att ex. söka jobb. Men jag måste nog bli mer aktiv, för sitta hemma hela livet är väl en usel plan om något?

Även om det inte kanske kommer att gå i racer fart med jobb sökande så går andra ting i små steg med en riktigt bra kille , men jag vågar inte berätta mer än så... Än     . De var allt för nu! Ha det!

//LexX

..... Hur folk säger att de är så nöjda med sig själva och sin kropp och samtidigt klagar på andra hur de ser ut? Ser ja ut som jag gör, gör jag det för att jag mår bra med mig själv, inte för att du ska ha något att klaga på!

......Hur vissa klagar på hur de ser ut, dag ut och dag in men inte gör något åt saken? Kanske dags att att saker i egna händer i stället för att klaga.

......Hur vissa kan säga saker genom interntett men inte "Face to Face". 

Alla har nog någon gång hört tjat av folk som klagar på deras utseende som när de säger "Jag är sååå tjock nu" eller "Jag ska sluta med söt saker, chips dricka mm", men inte gör något åt det. Jag har hört hur folk ger sig själv komplimanger som "Visst är jag snygg" eller "Jag tror jag har det snyggaste håret ever!" eller liknande. På gott och ont är det verkligen att tycka om sin kropp och sig själv samtidigt är det samma sak med att inte tycka om sin kropp och sig själv, jag menar, enligt mig ska man ju självklart vara nöjd mer sig själv, men det är ju verkligen inte lätt när man har alla dessa komplex och media som skriker ut "Bli vacker , bli perfekt, BLI SMAL!". Dock betyder detta inte att alla "SKA" följa medias "regler". Man gör som man vill, så länge man mår bra.

Ja, självklart är det bra att tycka att man har en vacker kropp kropp eller vackert hår, inga kommentarer för det, för det är ju ganska attraktivt med en människa som är nöjd med sig själv. Men att stå och säga att man är "perfekt" och inget hade kunnat förbättras hur man än gör och sedan kolla snett på en annan människa och säga : " Men jag kan förstå om du vill ändra på dig...BLABLABLA..." Nej det är inte okej! Om en människa nu är så nöjd med sig själv, klanka för bövelen inte ner på någon annan!

Jag hade detta scenariot när jag satt på tåget hem från Göteborg i Fredags. Jag trodde att jag skulle gå i taket. Självklart ska man ju unte tjuvlyssna men ett sådant samtal blir man nyfiken på. Det var några tjejer som hade just denna diskunionen om vad de var nöjda med sig själva. Två stycken ville gå ner i vigt och sen sa en annan just dessa orden : "Jag är helt nöjd med mig själv, perfekta ögon, läppar och mage. Jag skulle inte ändra något för alla pengar som finns. Men jag förstår att du kan behöva gå ner några kilon..." jag säger bara : BLÄH!

Som jag tidigare skrev tidigare så blir jag själv även smått irriterad på de som klagar på deras utseende men inte gör något åt det. Vill du gå ner i vikt, starta med att träna då. Säg inte en massa om hur du går till väga. Ord kan vara meningslöst i detta fall medan handling är guld.

Jag tycker att det där ordspråket eller talesättet stämmer ganska bra ; "Skönheten ligger i betraktarens ögon", dock måste jag då fråga, vad händer med skönheten om betraktaren är blind?

Det var allt för nu, solen skiner och jag ska värma mig i solen och plugga. Ha det!

//LexX

Om man är kär behöver det inte betyda att man ska ha de där fjärilarna i magen som man  ofta tror att man ska få. Trivs man med den man tycker om kan jag tycka att det är kärlek i sig. Självklart är "fjärils-känslan" redigt go att ha, men som sagt är det inte ett måste, eller  

Det har varit en stressad vecka, men mitt i all stress hann jag ha en dag där jag njöt med en riktigt underbar person (ja du vet vem du är om du läser detta ). Den som säger att man måste jaga efter någon som får en att må bra, den måste inte alltid ha rätt, du kan klara dig själv, men det finns väldigt speciella människor som kan få en att må bra om inte bättre.

Från det ena till det andra. Varför frågar man ibland frågor som man innerst inne vet att man inte vill ha svar på? Och när man verkligen ber om att man till 100% ska vara ärlig så får man väl ta emot svaret med stil med?

En klasskamrat som stört både mig och gruppen ett tag bad mig att säga ärligt om jag tyckte att hon var jobbig  (en som är en riktig besserwisser) och klart som in i allsindagar att man säger vad man tycker, för annars så blir det bara dåliga rykten om man går bakom ryggen på varandra. Och jag sa som det var, alltså följande ; "Jag tycker att du är lika jobbig som du tycker att jag är jobbig, och du HÖKAR för mycket". Och med det menade jag på att hon hade gått och klagat på att jag var för högljud, "över glad" och ja, jobbig. Men hkon själv är en riktig bitter tjej som inte kan ta när hon har fel.

När jag hade sagt detta så skrattade hon först. Efter ett tag så började hon tänka efter och sen så blev hon riktigt bitter . Sedan under nästan hela den dagen så var hon inte i närheten av mig och sa inte ett ljud. De sista tio minutena sa hon lite frustrerat ; "Nu har jag väl varit duktig och inte hökat något på er? Eller?".

Nej jag berömmer inte en människa som söker eller ber om ett beröm eller en flik på att den har varit "duktig", då spelar man bara en roll. Idioti säger ag bara.... Men än är inte den siste idioten född.

Det var allt för nu, ha det!

//LexX

De flesta vet att man ska behandla varandra med respekt . De flesta kan avgöra om en person är bra för en eller inte. De flesta vet att man inte kan lita på alla, men att det inte behöver betyda att man inte ska lita på någon.

De finns de som litar på precis ALLT en person säger till en annan när de är "Små-ny kära". Och det hemska är att när de finns personer som känner till denne som drar lögner till den "utsatte", och försöker förklara att den ljuger eller att de vet vad den har gjort innan, då skiter den "utsatte" i vad som sägs. Denne kallar det som är sagt för att varan för anklagelser eller rykten. Den är så helt inne i att den andre är så god och bra utan att se sanningen.

Men på en kort tid kan allt vända från perfekt till katastrof för den "utsatte". Personen som utger sig att den är så bra och "Perfekt" är exakt som den personen som de nära varnat för. Och likt förbannat står den "utsatte" där och gnäller för att de nära inte varnade Honom/Henne om vad som kunde hända. 

Varför kan inte vissa bara lyssna på andra när de varnar en? Varför tar man fel persons parti och ställer si hellre på en okänd sida än att lita på nära vänner eller vänner överhuvudtaget?

Svaret är enkelt : När man är kär blir man så fruktansvärt blind. Allt man ser är perfekt och inte alls konstigt.  Men som ni som spelar de nära vännerna, ge aldrig upp om att varna om ni verkligen känner på er att det är något fel på en person. Och när det förutsagda händer finns där då och säg alltid vad ni tänker och säg att det inte är första gången den "utsatte" går in i fällan, för det brukar ju vara så att människor gör ofta samma misstag flertal gånger. Var där men var inte för empatisk. Och kom ihåg ni som är de nära : Magkänslan brukar vara den som ger den rätta känslan. 

De var allt för nu, ha det !

//LexX

Ni som tycker att ligga runt med vilka personer som helst för nöje förstår jag inte helt på, vad är meningen ? Att slå ett rekord?

Ni som har separationsproblem, er kan jag förstå på ett sätt, man vill ju inte var utan den man verkligen gillar. Men ska det leda till att varje gång ni har förlorat någon eller är ny singel ska ha någon ny på direkten? Har ni tänkt på hur lite värdefull exet måste känna sig om ni redan dagen där på är ute efter en ny?

Ni som satsar för högt i ett förhållande och planerar framtiden precis när era förhållande just startat och blir besvikna när det går i krasch, varför planera framtiden när ni redan har nuet?

Anledningen till mina "bitter" meningar är för jag är lite små trött på vissa som klagar på det mesta med förhållanden eller på förhållandet istället för att se från en annan synvinkel och försöka lösa problemet (om det nu finns något).

Det är nog bara en sån där Jag-lyssnar-men-lägger-mig-i-senare- Dag idag för nu är det så många som har I-landsproblem när det gäller inom förhållande ämnet. Jag menar, vill du inte ha ett seriöst förhållande, ha det inte då, men ljug då inte ihop något för att komma undan. Vill du ha ett seriöst förhållande, ta vara då på känslorna och gör de inte svårare än vad det är.

Det var nog all för nu, ha det så länge  

//LexX 

Det finns tider då man endast tänker på framtiden. "vad ska jag göra i morgon?", "Hur ska det gå på min student?", "kommer jag att få ett jobb direkt efter alla dessa år av studier?".  Jag är redan trött på framtiden och den har inte ens börjat. Jag vill leva i nuet och inte oroa mig för i morgon eller för nästa vecka.

Men nog om "framtids"- bitter tänk. Dock är det en viktig sak som jag snart ska uppleva som innebär min framtid och det är ; Min student... ! Jag både fruktar och längtar. Det är ju verkligen början på livet, men slutet på att vara "barn".

Det var nog allt för nu, ha det!

//LexX

Kan man inte bli lite lätt irriterande på en person som alltid tror att den har rätt, men har rätt mindre gånger än den påpekar? Jag menar, självklart är det bra med personer som är klippska och allmänbildad, men dem jag mött som kan vara något slag av besserwissrar kan bara teorin av verkligheten och har inte "levt" verkligheten som den egentligen är.

Om man säger något som inte stämmer kan och inte vet att det inte stämmer ber jag om ursäkt över att det blev fel eller om det blev ett missförstånd. Men de som "ALLTID HAR RÄTT" kan inte medge deras misstag utan blir griniga och vänder ryggen till. 

Om man själv har fel någon gång och "Besserwissern" har rätt så blir det respons genom lycka från besserwissern eller någon form av "In-Youre- Face" - reaktion. Men har man själv rätt och Besserwissern fel har jag i alla fall fått som respons : "Jaha"... Eller "okeeeej"...

Vissa besserwissrar står till och med och "Hökar". För mig innebär det att en person står och kollar intensivt när man arbetar med något praktiskt och bara väntar på att man ska göra något fel. Och när man kommit till felet så är Besserwissern där direkt och påpekar felet utan att veta hur man själv går tillväga med det arbetet man har.

En Besserwisser, enligt mig, TAR på sig rollen som lärare och "Storebror/Stora syster " och måste då alltid vara där och rätta till eller "lära" att den andre personen gör fel 

Jag själv är lite lätt frustrerad över vissa besserwissrar. Jag menar, jag kan ta att någon rättar mig ibland, att bli tillsagd att man har fel. Men en som hökar och bara väntar på att jag säger fel eller agerar fel, en sån person tröttnar jag snabbt på.

Det var allt för nu, ha det  

//LexX  

Min bästa vän är kär och det märks enormt. Det värsta är att hon inte kan erkänna det. Hon är lyrisk och blir fnittrig som en 6 åring som blir kittlad. Hon ler varje gång hon hör från honom. Det är så gulligt att se!

Men trots de söta och ur gulliga beteendet så kommer så klart alltid tvekan. "Är det äkta", "Nej men han förtjänar någon bättre"och "Jag vet inte om jag är redo för det här". Blir man någonsin redo för något som är äkta? Men jag tycker personligen att alla verkligen förtjänar att ha någon att få bli älskad av eller att älska. Alltså visst, de har nog inte riktigt kommit till det stadiumet med de känslorna, MEN, de är så förälskade. Jag som den närmaste kompisen till henne är så sjukt lyrisk! Det är nog första gången hon verkligen är KÄR och att det märks. Jag kan inte ens vara en pessimistisk optimist till kärleken, för att hon tar pessimistisken ifrån mig, och någon måste ju vara optimisten så att hon inte går under lite gran.

Men visst är det härligt att se en bra vän vara ruggigt förälskad. Jag måste bara hylla kärlen för den kan göra lite magiska saker med en. Dock kan den göra en blind, men det tar vi inte idag . Ut i "Solen" och andas lite luft är planen framåt.

Det var allt för nu, ha det!

/LexX