Strävan är något vi alla har varken vi vill eller inte. De fyra största sträv ”faktorerna” vi oftast har är följande:

• Strävan efter rikedom
• Bra prestation
• Kärlek

En människa vill oftast ha kontroll över hur mycket pengar denna har så att denne vet att den klarar sig i resten av månade med hyra, telefonräkningar, mat och kanske kläder. Det är med andra ord naturligt att vi människor strävar efter pengar och rikedom. Och jag som är lite av de som inte tjänar mycket beundrar stort de som skänker pengar till de som är mindre förmögna. Visst, de flesta kan med att säga att penar inte är allt, men som det ser ut idag kommer man inte långt utan en fast inkomst. Nej pengar är inte allt, men det är en stor del som ger oss möjligheter till ett bra liv.

Om vi presterar bra ger det resultat, oftast. Som när vi studerar, då kanske ett G kan leda till ett MVG. Eller när vi arbetar, då bevisas vår prestation med kanske en löneförhöjning . Men om vi hela tiden strävar efter att bli bättre och bättre, hur vet vi då när vi är bra? Visst, man kan få det på papper om hur bra man är, men är det tillräckligt? Den lilla rushen vi får när vi får beröm, kan den alltid klå den där känslan vi får när vi får beskyllningar eller nedgångar.

Strävan efter kärlek. Jag vet inte vad jag kan säga om den punkten mer än att den är störst. Ingen rikedom kan köpa äkte kärlek. Men varför strävar vi efter någon som kan vara vårat bollplank? För det är väl en stor del av förhållanden går ut på, att finnas där i motgång och i glädje? Jag har ställt Em*, L.S.K* Och mest mig själv den frågan på sistone ;

(*Em = Bästa vän , L.S.K* = näst bästa)

”Vad är egentligen meningen med ett förhållande mer än att man är där för varandra när man behöver det, är det inte det vi har våra bästa vänner tillför?”

Vi kanske inte har sex med vår bästa vän, det är inte det jag säger, men förutom det så har man oftast redan någon som är bollplanket, behöver vi ett till och varför i så fall? Ni som kanske ser dessa saker i ett annat perspektiv, komentera gärna!

Det var all för nu, hoppas jag inte rörde till allt, ha en fortsatt bra kväll!

//LexX

”Gammal kärlek rostar Aldrig”. Kan det stämma? Hur mycket man än försöker så kommer vi kanske aldrig över den riktiga första kärleken man hade. Man leker med tanken om hur det kunde vara om det inte tog slut, vi grunnar över vad som gick fel och varför det gick så fel för att hitta ett sätt att motbevisa att man inte hör ihop när den första kärleken. Får vi veta att den man en gång hade så starka känslor för är singel, kan inte tanken då slå oss ”tänker denne person någonsin på mig mer?”, eller är allt som inte fungerar ett avslutat kapitel för att förhållandet inte funkade just då?

En annan regel, eller måtto, jag har haft ett tag är följande; ”Fungerar det inte första gången i ett förhållande kommer det inte fungera andra gången heller, så varför pröva igen. Jag tror att jag tog den regeln för att jag själv kanske är lite långsint (med all rätt som människa .) men jag vet inte om man egentligen kan följa en sån regel, för vissa förhållanden kanske fick sin chans i en dålig timing, och för mig är det ingen riktig chans. Jag menar inte på att man ska försöka två gånger med alla personer för att se om det fungerar, för trots allt var det ju ett problem som fick det att ta slut och kan man inte hantera motgångar med den man bryr sig om kanske man inte bryr sig tillräckligt. Så ni som tvekar inom det här området, vet ni att saker eller personer har ändrats, giv it a try, man lär sig på sina misstag. Se bara till att ni inte gör samma misstag gång på gång utan förändring.

Det var allt för nu, ha det så länge

//LexX

Jag har kommit på att de flesta människor verkligen letar brister. Om man inte letar på sig själv letar brister på sig själv, för att ”trycka ner en själv”, så letar man på en annan för att höja sitt självförtroende. Kanske inte det ultimata , men det är faktiskt så jag upplever det. Men är det inte ofta så att vi människor även har lätt att leta brister på de tjejer eller killar som man ex. Dejtar eller har ett förhållande med?

Alla har vi någon gång fått tankeställaren när man mött någon som man tycker är helt fantastisk; Vad har den här människan för fel? Och det är där allt börjar. Man tänker noggrannare hur personen svarar på ens frågor, lurar in frågor som kan vara lite för privata om man inte känt varandra så länge. Tar reda på om denne eller denna är en dubbel-dejtare  osv. Men vissa som letar ”partnerns” brister glömmer ofta sina egna. Men vi är människor, ska vi då inte kunna få ha våra brister? So what om man snarkar för högt, tuggar med öppen mun eller råkar säga fel sak vid fel tillfälle ibland. Ingen är perfekt och de som säger sig vara perfekta brukar oftast ha de värsta bristerna.

Men jag klandrar ingen som letar brister, jag menar vi letar ju efter den ”rätte/rätta”. Och jag själv vet att de flesta som är i ett förhållande kan vara blinda för de små bristerna den andre har, för mig är det kärlek på högnivå.

//LexX

Vi alla har nog någon gång lagt sig i i ting som vi inte borde. Jag vet att jag blir mer inblanda i ting jag inte borde. Och för mig är det viktigt att se till att allt inte alltid är "på den ljusa sidan", även om jag helst se allt "från den ljusa sidan".

En person som jag känner ganska väl har lätt för sig att "falla" för fel personer. Själv är denna inte perfekt heller, men vem är det egentligen? Vilket fall så har denna vän gått och kärat ner sig i en som denne inte borde. En som varit, kan jag nu nog säga, förlovad. Den förlovningen har uppenbarligen inte varit så bra heller, enligt de båda och min vän, men varför stöter man på en annan person om man fortfarande är i ett förhållande. Jag som nära vän till den som inte är förlovad blir så kart ursinnig. Jag vet att jag inte har något med det att göra, men kommer man med en sån här sak så har jag rätt att tala och säga mina åsikter. Självklart kommer min gode vän med ursäkter och " Jo , jag har tänkt i de banorna med". Men vad hjälper det? För mig är ord meningslösa när handling visar annat. Min vän säger gång på gång att denne aldrig tänker i framtidstankar, men har mer eller mindre börjat planera hur min vän ska göra med jobb, anpassa om vart den ska söka jobb , ifall denna relation med den som är förlovad blir mer seriös.

Seriös... Ja om man nu inte kan med att säga att ens förhållande suger för att den ena inte har några känslor och utnyttjar den andre på pengar till hästar, bilar och lägenhet, varför blanda in en  annan i skiten och göra det värre?  För det var just det den förlovade var trött på, att alltid hamna i andra hand, men med min vän kändes det väl som den förlovade kom i första hand. Men det ger förbövelen ingen rätt till att smyga bakom ryggen!!!!  

Jag blir galen! Och på toppen av det ringde min vän idag. Jag kan inte annat än säga va jag tycker när det gäller min vän. Jag har sagt många gånger om just denna relationen att min vän är ett lika stort svin som den förlovade är. För den för lovade har inte berätta om min vän, givit löften, hotat med att gå tillbaka till sin nuvarande, kort sagt , ett svin i mina ögon . Kan människan inte för guds skull ens avsluta ett förhållande innan denne går vidare? Otrogna svin! Visst, det är inget sexuellt, men att bjuda hem en annan person på tu man hand så är det ju ett tecken på något.

Jag har sagt rakt ut följande saker ;

1. Kan denne förlovade göra så mot denne person kan den lika väl göra så mot dig!

2. Har du ens tänkt på hur hon kommer att må?

3. Om du kan göra så mot en kan du ju lika gärna göra det mot en annan och en vacker dag kanske den andra blir jag (inte för att vara självisk, men man kan bannemej inte lita på någon!)

4. Du är ett lika stort svin mot den andra som den andre förlovade!

Jag sa dessa saker för att jag bryr mig, för att få vett i människan, för att visa att jag finns här. För det är ändå viktigt att ha någon som ger de "tuffa" resposerna, det kan jag kalla för en vän. Jag har alltid varit så mot mina riktigt nära vänner, hamnar de i ett läge där de kan ändra på sig så säger jag det till dem rakt ut. De gör samma sak för mig och det har alltid hjälpt.

Nej, jag säger bara det, inget illa menat men Jesus, Gud och Den helige anden, men det funkar inte med meningen "Behandla andra människor som du själv vill bli behandlad.". Eller du kanske menade att alla ska behandla varandra med skit? För då har vi lyckats en bra bit på vägen till ditt rike kan jag tycka!

Det var nog allt för nu, ha det gött och snälla, va lite bättre mot varandra och om ni vet någon som är som min vän, säg ifrån!

//LexX

Jag blir så förvirrad. Jag tyckte att vi tjejer gjorde det oklart för er killar men va in i gallsindagar, ni killar gör vissa saker oklara med! Men jag ska göra en sak klar för vissa killar, i alla fall från min sida!

1. Är ni intresserade, låtsas då inte att ni inte är det.

2. Ni killar som kommer tillbaka för att ni tycker det är kul att "röra om" i vad det nu är man har så lyckas ni aldrig, det stämmer att när någon lämnar en annan så tar den som lämnar en del av den andre som aldrig kommer tillbaka. Har ni inte tänkt på att ni kanske tar med eran kärlek på samma gång?

 3. Är det något mellan dig och den du gillar, säg det då! Och ja självklart kredit till er som säger det    

Det var tre av redigt många punkter jag kan rabbla upp. Men på riktigt, är det verkligen ett spel livet går ut på? Kan man inte bara... bara vara. Är man vänner då är man det. Vill man ha mer, då gör man något åt det.Vill man bli lämnad ifred, då säger man att man vill det. Vissa saker kan man visa svart på vitt.

Något annat som verkligen förvirrar mig är er som kommer tillbaka och tror att allt är okej efter att ni bara lämnat en för att svårigheter händer. En person som bara går för att det är tufft en stund är inte värd att få komma tillbaka och hamna på på ruta 24 när de egentligen ska tillbaka till ruta 1. Jag har släppt in fel personer för att jag trott att de har ändrat inställning eller blivit bättre människor. Men alla människor kan inte bli förlåtna gång på gång. Det är som när man ser de som blir misshandlade. Klar man kan tycka att de ska kunna resa sig och gå sin väg, behålla sin stolthet. Men det är inte alltid så lätt, för de som inte varit i den sitsen vet inte vad den utsatte har i sina tankar. De kanske bara ser det goda i personen de förlåter om och om igen. Jag tror att det är lite av den delen som de flesta tänker när de förlåter andra saker som sårar både fysiskt och psykiskt, att alla har ett gott hjärta innerst inne. Att alla förtjänar en andra chans. Men hur många chanser ska man få ge eller ta innan man inser att vissa utnyttjar de chanserna? Finns det en begränsning?

Jag vet inte, jag jobbar på det själv. Att av sluta en relation på grund av att för många chanser har givits är inte det lättaste, men behövs det så gör man det som behövs, man ska inte såra sig själv för att inte såra andra. (om jag bara kunde lyssna på mina egna råd någon gång  )

Nej det får vara allt för nu, ha det gött, och snälla, sumpa inte era chanser om ni vet att ni fått en ny chans på något!

//LexX 

Ursäkta är nog det enda jag kan säga. in tid har varit för lite och handling för mycket. Men jag vill säga att det nya kapitlet på mitt liv börjar typ... NU!

Jag ska verkligen bättra mig (som om ni läsare inte hört det förr). 

Jag kom och tänka på en sak igår när min nära vän fick för sig att hoppa i sjön med student kläderna på , att jag önskade att tiden stod stilla en dag. Då man kunde göra allt man ville utan att det skulle göra någon helst förändring. Jag vet två saker jag hade gjort. Som början hade jag gift mig i vegas och som avslut hade jag tältat i "Svea Rondellen " i Alingsås.. Men det är bara önsketänkande ;)

I studentpresent fick jag bland annat en videokamera (som jag velat ha länge) som jag har planerat att ta med mig på nästan alla platser jag är på. Kvittar om det är en mys kväll med vännerna eller en fest, den ska med! Idag var jag på min närmaste vän som jag bodde med i våra tider som student och självklart hade jag med mig kameran. Vi , fyra tjejer som gått i samma klass i 3 år fick för oss att "intervjuat " varandra och ställa frågor som ; "vart ser du dig själv om 5 år?" , "har du barn då?" "gift?" etc. Jag , som verkligen hatar att säga framtidsplaner svarade typ ; "om fem år ser jag mig som spontan och lever i nuet". För det är det jag försöker att göra varje dag. Dock går det inte för vi människor har lätt att planera framtiden, så lätt att när vi väl kommer dit vi vill så blir vi besvikna för att vi inte varit närvarande under tiden. Jag tror det är många som gärna försöker att leva i nuet, men som inte lyckas för att det alltid någon som planerar åt dem eller för att de inte vågar vara spontana. Jag vill kunna leva spontant helt ut varje dag, men det gör jag ju verkligen inte, är man bort bjuden så är man liksom.

Men för er som verkligen ALDRIG varit spontana, gör något åt det. Det kan förändra mycket i din omgivning!

Det var allt för nu, ha det!

//LexX

Jag har kommit in i en tid där tid verkligen är guld värt. Det är nämligen 10 dagar kvar till studenten och jag känner pressen! Jag kan inte klaga på att ta den men tiden efter känns lite nerv sprakande! Varje fråga någon vuxen ställer mig är om jag vet vad jag ska göra under och efter sommaren. Mina svar är alltid det samma. "Jag lever just nu och vill inte planer något jag inte kan fullfölja om jag inte vet att det verkligen är vad jag vill". Sanningen är oftast att jag är livrädd för framtiden. Det är så illa att jag inte ens kan planera en helg framåt för då får jag panik. Men det är nog rätt vanligt. Det är liksom bara att ta tag i sakerna och göra det. Men för att hålla mig till ämnet så kanske jag ska arbeta på ett dagis i min kommun. Det är inte hundra än, men det är liksom en början och jag tvivlar starkt på att jag är kvar där för alltid, jag vill nog satsa på något mer som jag vekligen gillar, ex teater. Men det är en tuff bransch och nästan mer en dröm. Men man säger att drömmar är till för att göra sina egna mål... Eller det kanske bara jag som säger så  .

Nu ska jag faktiskt planer lite mer för helgen för då reser jag till min ... specielle  . Ja, lite övning är det att planera en helg innan studenten, men det är han värd!

Nu ska jag försöka vara så aktiv med mitt skrivande som möjligt för jag njuter verkligen av att skriva och hoppas att det är någon mer som har lika kul. Men ni får ha  det så länge !

//LexX 

Ord kan ibland bara vara ord utan mening. Löften är till för att inte hållas i många sammanhang, men credit till dom som kan hålla alla löften dom ger. Hur går man då till väga för att visa den som du verkligen fattat tycke för hur du känner?

Jag är kass på att planera, jag tror inte på löften och har nog lite problem med att känna efter vad jag verkligen känner. Eller snarare våga känna det jag känner och erkänna att jag ens känner något. Är inte det ett ganska vanligt problem vi människor har? Jag menar visst vill många ha den där speciella, men när och om man möter den så vågar man ibland inte släppa loss och känna efter om det är på riktigt eller om man bara känns bra just i den stunden. Eller i andra situationer där man inbillar sig att man tror att man inte känner något för att inte känna något och då "stöter" man ju undan den man egentligen vill ha nära. Det tre gångerna jag verkligen känt att jag mött en bra person så tänker jag alltid om att den kanske är för bra . kanske inte för bra för mig, men den är för bra bara. Jag , som många andra kan ha svårt att tänka mig en framtid med någon som jag tror är bra för mig, för jag är osäker på mig själv. Osäker om jag verkligen vill ha det där "På Riktigt" saken med planer och allt. Jag själv, som många andra, har svårt för att "binda" mig eller ha en riktig relation... Nej ett förhållande med en annan peson för att jag vet att i slutändan så kan jag göra den besviken. Jag ska verkligen inte skylla på min uppväxt, och säga att jag blivit lärd att när tiden är tuff , då flyr man. Men det är svårt att inte gör det, för det är ju sanningen. 

Men nu när jag kommit till kritan så har jag någon speciell känsla för en riktigt bra person. Han är inte som andra jag mött den senaste tiden. Ja, vi är kanske nya för varandra, men det känns som att vi känt varandra ... Väldigt länge. Och om han läser detta så hoppas jag inte att jag är för "trasig" för dig, eller för pessimistisk, för det är jag inte, bara realistisk och ifrågasätter det jag kan ha svårt för. Och jag hoppas att detta kan vara någon slags bekräftelse om att jag verkligen gillar dig.

Det var allt för nu från den "hopp-fyllda-och-små-förälskade" LexX, Ha de !!!

//LexX