Hur vet man vem som är äkta och vem som är falskt ? Och Kan  man spela en "roll" i en annans liv men inte ha huvudrollen i sitt egna? Blir man inte osynlig och grå då?

Det är många som påstår att vissa är "äkta" och andra falska. Ja man kan såklart bevisa om en person är "falsk" om den drar en massa lögner och går bakom folk ryggar. Men att dra egna slutsatser om att en person är fake utan att veta hur den är som person mot andra är väl lite att ta i?

Människor kan vara bra på att anpassa sig där de är. Vissa kan vara som en tapet blomma och bara finnas där men inte höras, medan andra måste vara i centrum. Alltid höras. För mig är "Tapet-blomman" de som bara finns där och iakttar de som syns och hörs, för mig är det dem som har biroller i sina egna liv. Jag har en gång varit en biroll, jag ville inte synas, höras eller att någon visste vem jag var. Nu vet många där jag bor vem jag är och inte minst vilka min familj är.

Men för er som känner er som en "Tapet-blomma", gör något, det behöver inte vara stort eller "galet".Ni behöver inte skrika ut vilka ni är, men om det är något ni kan och är bra på, dölj det inte för det är det värsta man kan göra. Om man döljer en talang för världen så kan du missa så mycket.  Bli eran huvudroll över era egna liv och låt ingen ta över den rollen!

Det var nog allt för nu, ha det!

//LexX

Har jag rätt om jag säger att livet är nästan som ett stort drama. I de stunderna när vi möter personer och umgås så går vi in i en slags roll. Jag menar inte bara den där rollen som en mamma eller en son eller på något vis en sådan roll, den rollen jag menar är då vi låtsas om att vi vet vilka vi är som personer men uppför oss som någon annan i olika kretsar. 

Har ni inte någon gång tänkt timmarna innan, eller sekunderna innan, ni möter en person tänker ut hur ni ska vara emot denna nya person ni möter. Ska man vara en övertrevlig person eller en riktig snobb. Ska man vara fin och leka sofistikerad eller ska man kunna svära i varannan mening. 

Det jag vill komma fram till är att jag tror att många har svårt att veta vilka de är när de sätter upp en massa roller för vissa och är olika beroende på vem man umgås med. Jag säger inte att man inte är sig själv, men jag vet att jag själv ibland kan tänka att jag vill vara lite bättre än mig själv. Och då är det ju inte konstigt om man "tappar bort sig" i sina lite bättre "jag" om man hela tiden strävar efter något bättre. Hur vet man då när man är sig själv?

Jag måste bara få ner det jag sa till en nära vän igår, ironin i det hela är att jag älskar drama (och det göt ju människor ofta!) neb jag gillar inte att starta drama, bara få lyssna på dem. Detta sa jag till henne ;

Jag må vara en dramaQueen men jag är banne mig ingen Drama maker!

Det var allt för nu, ha det gött på voffel-dagen !

//LexX

Har ni tänkt på att de flesta kan tycka att killar/män kan vara mer "sexuellt" intresserad en de flesta tjejer. Men det behöver inte betyda att vi tjejer är mindre sexuellt intresserade! Jag vet dock inte så många tjejer som behöver sex ofta, de vill hellre mysa och kramas. Självklart vet jag tjejer som behöver sex mer än de nästan behöver vätska.

Det är inte ofta man får höra killar  säga att de inte behöver sex. Men när de killarna väl dyker upp så har de antingen inte upplevt denna "vackra" sak. Om de redan har haft sex men ändå inte har ett behov av det så har jag hört att några kan tycka att de är konstigt. Jag kan så klart hålla med dem som tycker att det är konstigt när en kille inte är så intresserad av sex, men förstår samtidigt att vissa föredrar det mindre än andra, det är ju bara så.

Om vi ska dra min personliga åsikt, utan att överdriva så gillar jag mer eller mindre sex riktigt mycket! Men det är ju inte så att ett förhållande för mig bara byggs upp på grund av sex. Kemi och "lust" är dock en väldigt bra blandning. Men för att kunna ha något seriöst förhållande ska man både kunna skratta, gråta, bråka, lösa konflikter och ha sex. 

Lite rätt har jag väl  

Det var allt för nu, ha det!

//LexX 

Refrängen i en låt är viktigt för mig.Om den är kort blir den för tjatig. Är den för lång minns man inte ens de 4 första orden eller så minns man dem men vänder på dem. (Jag vet inte riktigt  vart jag vill komma) Texten i refrängen ska även vara lite betydelsefull för den känslan man har. 

Jo jag vill få fram hur bra vissa låtar är ex. 

Bryan Adams - When you gone

The Fray - How to save a life

                  och

Parachute - The mess I made

Jag är nog lite "on a drak place" med in musik idag. Men en låt som jag verkligen blivit glad av de senaste dagarna har varit 

Train - If It's Love

Jag avslutar snart mina riktiga skolår, jag tar studenten och blir då "vuxen", eller vad man nu kan kalla det. En fundering jag hade var att hålla ett tal. Inte för att jag vet vad jag sa säga, men jag vill säga några ord och ja, få det att bli fint. Ni kanske får ett smakprov en dag :) 

Det var allt för nu ha det!

//LexX

Vad hade du valt om den som du har ett förhållande med ställer ett ultimatum om att välja mellan denne och din familj på grund av att de inte går ihop? Ha de du vänt din familj ryggen, de som har uppfostrat dig, de som kanske har varit en stor del av hur och vem du blivit idag? Eller hade du valt bort den du verkligen vill ha en framtid med, "den perfekta" som verkligen är bra på alla sätt och vis, bara spolat bort den ?

Eller är det svårare om familjen ställer ultimatumet om att välja mellan familjen och den man vill leva med? Är det en svårare eller en enklare situation? Har du varit med om en sån här situation?

Det kanske är dåliga frågor, eller frågor som har ett självklart svar, men jag kan inte tycka det. Jag har själv varit med om att den jag trodde var den rätte ställde detta ultimatum. Jag tycker själv att i ett förhållande ska man inte komma med en massa ultimatum, det bevisar ju bara på att man är egoistisk som person om man bara vill ha den "rätte/rätta" för sig själv.

Men situationen om att få ultimatumet av sin familj kan jag tycka är lite svarare. För det är liksom... Familjen. Visst om man redan inte kommer överrens som person med sin familj, men om man är dem nära så måste det vara ett rent h*!

Det var allt för nu! Ha det.

//LexX

Jag ska vara uppe om exakt 7 och en halv timme. Så jag ska försöka sova en stund sedan blir det sista praktik dagen för denna veckan! Det ska bli ganska skönt med helg, även om det kan vara kul med praktik. Men nej, nog trött pladdrat för i natt. 

Ha det!

//LexX 

Hur långt skulle du gå för kärleken? Inte bara den man har ett flicka-pojke eller ett likande förhållande, utan även din familj, hade du gått gmo, eld och vatten för dem? Skulle du verkligen kunna offra allt, precis allt, för den du älskar? Kan du ge dina ögon eller mer, ditt liv?

(Oj, lite många frågor, ni får ursäkta!)

De här har jag tänkt på idag. Ja förutom alla tankar om praktiken. 

Jag hade velat ge allt jag har och lite till till den jag verkligen älskade. Men jag är som person som inte kan ge allt även om jag försöker. Jag har försökt att bättra mig och försökt att säga till dem personerna som faktiskt betyder något för mig hur mycket de betyder. Men jag har lättare att skiva ner det jag känner på papper. Det är mitt sätt att visa att en person betyder något.

Hur gör ni för att bevisa eran kärlek?

Jag vet personer som hela tiden måste ha bekräftelse av den de är tillsammans med. Att denne verkligen känner som den andre gör. De måste säga att de älskar varandra för annars kanske de slutar älska varandra. För mig är det lite idioti att alltid behöva säga dessa orden var eller varannan timme. Visst om man säger hej då eller om den andre ska åka någon stans.Jag tycker att det är för vackra ord för att slösa bort med hela tiden. Typ som att alltid säga förlåt, tillslut kommer man tröttna på orden och de får mindre betydelse. Kanske lite dåligt förslag , men ni förstår nog.

Det var nog allt för nu. Ha det!

//LexX

God kväll !

Nu har förlovningar förföljt mig i 3 dagar. Här om dagen fick jag reda på att min foster "syster" varit förlovad ett tag, men bröt förlovningen. Idag fick jag reda på att en nära vän skulle förlova sig idag. Och vem umgås jag inte med mer eller minde med nu för tiden ? Jo en som jag en gång var förlovad med . (Inte Mr. X).  

Med denna vetenskap, om denna förlovning, har mina tankar börjat gå. Är det verkligen en bra idé att förlova sig när man är ganska ung? Jag kan tycka att det är en vacker gest och bevis på sin kärlek, men är det inte lite för långt att gå och förlova sig?

Svaret på vad jag inte ännu har gjort är (trumvirvel) :

X, Brutit benet på grund av att ha halkat på en innebandyboll.

Men seriöst, är det en vacker gest med att förlova sig eller är det överdrivet att förlova sig runt 18 - 19 årsålder?

Det var allt för ikväll! Ha det

//LexX